För ganska precis ett år sedan hade jag nyligen påbörjat min karriär i den lilla inlandskommunen Norsjö. Jag hade även varit hemma i Norrköping för att tömma min lägenhet. Idag ett år senare gör jag tvärtom – och lämnar nycklarna till Norsjölägenheten i brevinkastet. Under sex timmar igår tog vi oss fram och tillbaka till Skellefteå från Norsjö och flyttade in hela min packning i lägenheten i Skellefteå där jag ska bo med min bästa vän (beroende på hur allt går). Idag städade vi ut de allra sista resterna av spilld mat, katthår och annat som har formulerat min tid i samhället. Det konstiga är att det inte kändes sorgligt att åka därifrån. Jag har bott tillräckligt länge i Skellefteå för att det ska kännas som hemma.
Dock är det en läskig tid. Att vänta på besked om var jag kommer hamna någonstans – eller om jag inte hamnar någonstans alls. Det gör det svårt att koncentrera sig. Tanken finns där – jag borde fortsätta söka jobb och inte pausa nu för ingenting är ännu säkert. Men tills domen faller är det mycket svårt. Jag kan inte riktigt stadga mig här heller eller i lägenheten förrän jag vet. Tanken att packa upp och sedan flytta om en månad känns inte lockande. Jag vågar inte riktigt hellre börja engagera mig och hitta likasinnade. Det är frustrerande, denna ständiga ovisshet. Jag går från dag till dag utan att känna vad jag ska fylla min tid med.
Men det klarnar nog. Tids nog.