Dagen efter

January 22nd, 2014 § 0 comments § permalink

Livet känns absurt dagen efter en singelolycka. Att åka till jobbet som vanligt, träffa sina arbetskamrater och vilja skrika ut det: jag fick sladd på motorvägen igår, studsade mot mitträcket och hamnade i diket. Men jag är okej, jag blev inte skadad. Bara skakad.

Sitta i bilen när det händer, inte förstå att bilen är utom kontroll. Inte ha i ryggraden – vad gör man? Inse att jag kommer att krocka, eviga sekunder innan det händer och inte kunna göra någonting åt det. Känna stöten i bilen, åka ned i diket och inse att jag sitter fast. Trafiken fortsätter.

Vad gör man vid en krock? Jag minns varningsblinkers. En tant och farbror stannar, jag tror långtradaren vid macken stannat för att se om jag lever. Och jag lever, ingen krockkudde har slagit ut. Pratar osammanhängande, vad gör man när man krockat? Ringer sin käresta, i bakhuvudet något om assistancekår. En till en och en halv timme bort, -10 grader.

Pensionärerna åker. Letar febrilt efter varningstriangeln som är spårlöst. Skriker och svär. En ung kvinna stannar, hon är på väg till sjukhuset där hon jobbar och undrar om jag är okej. En kort stund senare en ung man som stannar en stund. Inte heller han har en varningstriangel. Trafiken fortsätter, det är de enda tre bilar som stannar under en timmes tid.

Till slut två bilar med sirener, polis och polisstudenter på väg hem. Bärgaren ringde dem. Jag återberättar och när jag säger att tre bilar stannade replikerar en av studenterna: vilka svin. Tacksam för att tre stannade men samtidigt en tanke: vad är vi för folk egentligen? Var är vår medmänsklighet? De stannar tills bärgaren kommer. Tacksam att jag tog ut den där helförsäkringen pga Johans övningskörning.

Hur gör man när man kommer hem efter en olycka? Ringer alla viktiga, möts av två fyrfota och en tvåfota i dörren. Kramar och andas in kattpäls, lyssnar till ljudet av spinnande.

Barack + VK

September 5th, 2013 § 0 comments § permalink

Som av rutin läste jag Västerbottenskuriren på morgonen. Då såg jag detta:

barack

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag Idag uppmärksammades det på VK: http://www.vk.se/966984/vks-miss-blev-snackis

Kan tilläggas att vi förmodligen var flera personer som såg dessa mirakelrubriker publiceras under denna korta tidsperiod. Men roligt. :)

Sm i Poetry slam 2014 i Umeå

May 14th, 2013 § 0 comments § permalink

Förra helgen skedde ett av årets största evenemang. Eller inte största men säkerligen det roligaste. SM i Poetry Slam. Och jag var inte där. Inte på två år har jag varit där.

Det känns konstigt att inte befinna sig där. Som att inte fira jul eller skippa nyårsafton. Förra året var det sorg. Saknaden efter ett sammanhang där jag inte är i minoritet utan helt normal. Det sved. I år var jag beredd på att behöva stänga Facebook under hela helgen.

Jag fick dock istället tillfälle att jubla. Vårt lag från Umeå fick höga poäng och låg ranking vilket slutade med att alla tre hamnade i final. Av totalt 60-70 tävlande tog de tre platser av finalens åtta. Dessutom kom en ur Norrbottens lag tvåa. Detta har aldrig hänt förut, generellt sett har det inte gått bra för något av norra Sveriges lag. Nu finns dock både Ume och Norrbotten med på listan över nya talanger.

Den största nyheten är dock att Ume arrangerar SM i Poetry Slam under 2014. Ingen direkt nyhet men skönt att det är färdigbeslutat. Ser fram emot ett roligt poesiår tills dess.

Vikten av nätverk

January 23rd, 2013 § 0 comments § permalink

Idag har jag tillbringat hela dagen i Lycksele på ett seminarium om det nya krisnumret 113 13 som startar i mars. Någonting som regeringen beslutade om förra året och som snabbt blev ett frågetecken och en smärre ångest bland kommunerna.

Huvudtanken med 11313 är att det ska bli ett informationsnummer som ska avlasta 112. Så att de kan ta hand om de livshotande situationerna och inte behöver svara på frågor om vattenläckor. T.ex. Skulle ett sådant nummer kunna ha använts vid de två fallen av Chryptosporidium vi har haft. Ett nummer dit folk kan ringa för att få och ge information om mindre och större krissituationer.

I allafall – jag gillar att åka på konferenser, utbildningar och nätverksträffar. Även om de är på exklusiva ställen som Åsele eller Lycksele. Det är kul att åka iväg och träffa andra i samma situationer: kommunikatörer och andra inom offentlig sektor i Västerbotten. Att vara informatör i en liten kommun kan på vissa sätt vara en ensam upplevelse.

Det roligaste är träffarna med kriskommunikationsnätverket. Jag hoppas att fler regioner har mätverk av den typen, som kan hjälpa vid kriser som rör flera kommuner. vårt nätverk spänner över hela länet, från kust till fjäll. Landsting, kommuner, polis och Länsstyrelsen. Klart är att det finns många olika sätt att arbeta med kriskommunikation. Landstinget och polisen arbetar exempelvis med det nästan varje dag och har fasta rutiner medan kommunerna hanterar större kriser mer sällan. Det finns mycket kvar att lära sig. Sen är det alltid roligt att träffa gamla bekanta fån mitt tidigare jobb i Norsjö.

Frågor

January 22nd, 2013 § 0 comments § permalink

Under de sista åren har mitt skrivande skett allt mer sporadiskt. Från att i början ha varit en besatthet, en storm, till att ebba ut och ta slut. Till att börja om igen och sedan kännas som ett litet djur som sitter på axeln och viskar. Kom igen nu. Du borde. Du borde ju. Flera följetonger och ett tjugotal dikter per år blev ett knappt påbörjat romanprojekt och en dikt på ett år.

Jag vill skylla ifrån mig. På liv, på tid. Nytt jobb, ny fritid och ny kärlek. Men det är en ekvation som många andra lever i – och klarar av. Däremot är min nutid betydligt mer lugn och harmonisk än min ungdom – kanske är det sant att man skriver bäst när man är olycklig.

Istället för att sätta ännu ett tomt mål om att skriva ett skelett till den där fantastiska romaniden väljer jag att inte sätta något mål i år. Åtminstone inte just nu.

Jag har börjat det nya året med att gå med i en ny skrivarcirkel som jag hoppas kan man hjälpa mig med min stiltje. Redan första träffen skulle vi försöka svara på varför vi skriver. Någonting jag inte längre kan svara på och att fundera på det ger fler frågor än svar.

Det började som en lust men blev till ett tvång, ett borde. Att göra det till ett borde gör att det automatiskt blir mindre roligt. Men hur gör man för att känna lust, inte tvång? Kan skrivandet alltid vara lustfyllt? Vem blir jag om jag inte skriver, släpper det som alltid utmärkt mig som person? Skriver jag för min egen skull eller skriver jag för andra? Vad gör skrivandet för mig?

Frågor.

Ett fast liv

January 10th, 2013 § 0 comments § permalink

2012 var året då mitt bloggande dog lite. Ett nytt liv tog sin början och tog allt mer tid. I och med 2013:s ankomst (surprise!) hoppas jag kunna återuppliva det. Lusten är där den borde vara och det är en förutsättning.

Den 2:a april 2012 klev jag in som informatör på heltid informatör i Nordmalings kommun utan att helt veta vad jag gav mig in i. Börja arbeta i en liten kranskommun till Umeå som ingen nästan har hört talas om utanför länet. En kommun som inom länet tyvärr har oförtjänt dåligt rykte. Stundvis även bespottad. Men jag har alltid sett stor utvecklingspotential. I början av oktober blev jag även fast anställd på min tjänst – min första fasta anställning. Det är nio månader av anställning och säkerhet att fira.

Någonting som inte är fullt lika värt att fira är nio månader av pendling 11 mil om dagen mellan Umeå och Nordmaling. Pendeltåget minskar restiden till en halvtimme men till det kommer också promenadsträckor. En vanlig dag kliver jag upp 05.30, åker med tåg 06.45, kommer hem cirka 18.30 och stupar i säng 22.00. Nio månader av att lägga sig tidigt och inte ha tid att ha särskilt mycket liv på vardagskvällarna. Lägg i spannet 18.30-22.00 till tid för att laga mat, handla, träna, umgås med katt, ta itu med städning och annat hemarbete samt i vissa fall umgås med helgsambo och ägna sig åt sina intressen.

Det är ett liv, men det är ett liv som ska bli mer.

Sammanfattning av 2012

January 3rd, 2013 § 0 comments § permalink

Jag har inte bloggat på cirka åtta månader. Inte sedan jag fick mitt nya jobb. Men här kommer ändå en liten sammanfattning av vad jag har gjort 2012.

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Ja. Jag åkte på semester till Paris. Jag flyttade till Umeå, jag fick fast jobb. Jag spelade Xbox. Jag skrev min första kärlekdikt som jag läste upp för någon jag älskar. Jag läste poesi på radion.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja. Jag blev faster, både vänner och bekanta fick barn eller var gravida.

Dog någon som stod dig nära?

Nej. Jag har haft tur.

Vilka länder besökte du?

Jag semestrade i Paris en vecka, årets enda sommarvecka med 30 grader varmt och solsken. Fantastiskt.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Jag saknar att inte ha ett kompisgäng, som jag hade när jag studerade.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

När jag blev faster och fick träffa min brorson för första gången. Min första träff med den person jag kom att älska.

Vad var din största framgång 2012?

Att jag fick mitt första fasta jobb som informatör på Nordmalings kommun efter en period av vikarierande, arbetslöshet och korta projekt. Att jag lyckades få vården att ta mina kroppsproblem på allvar. Samt att jag kontinuerligt har fått vara med på radio i P1 samt läsa min poesi i radio.

Största misstaget?

Jag kan inte komma på några stora misstag.

Bästa köpet?

Min nya dubbelsäng. Att gå från 120 till 180 för två personer och en katt var en dröm.

Vad spenderade du mest pengar på?

Lägenheten.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

När jag insåg att jag träffat en person värd att älska och hålla fast vid. I Paris när jag besökte Centre Pompidou och fick se en av Mondrians tavlor. Svårt att komma på enskilda händelser, det finns många små händelser och personer som har gjort mig glad. Att få äran att läsa poesi på biblioteket i Norsjö.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Det finns så otroligt många låtar.  2012 för mig är Movits!, Familjen och många många fler.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit gladare, om jag tar ett medelsnitt. Våren, sommaren och tidiga hösten var jag gladare. Sen kommer vintern.

Vad önskar du att du gjort mer?

Varit mer framåt och träffat mer folk. Tränat mer för att kroppen ska må bra.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Skadat ryggen, fotlederna o.s.v.

Blev du kär i år?

Absolut.

Favoritprogram på TV?

The Walking Dead och Dexter.

Bästa boken du läste i år?

Jag har läst väldigt lite böcker i år rent generellt. Men jag sträckläste Mikael Niemis “Fallvatten”. Mycket bra.

Största musikaliska upptäckten?

Väärt. Finstämd norrbottnisk musik som för tankarna till hemtrakterna.

Något du önskade dig och fick?

Jag fick fast jobb, förstahandskontrakt på en fin lägenhet centralt i Umeå. Jag “fick” en livspartner. Jag fick igenom en remiss för en utredning som ännu inte har påbörjats.

Något du önskade dig och inte fick?

Ett långvarigt socialt liv i staden där jag bor. Men det kan bara bli bättre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Jag arbetade på min födelsedag, det var mitt i sommaren.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Jag upprepar det inte en till gång :)

Vad fick dig att må bra?

Min nya partner, att få åka utomlands, att få jobba, att träffa min brorson samt att tävla i Poetry Slam. Ensamtid och en helg i augusti med min bästis då vi hann prata om allt och inget

Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag tror inte på kändisar. Men Adrian Brody är het.

Vem saknade du?

Jag saknade mina vänner som jag lärde känna i Östergötland.

De bästa nya människorna du träffade?

Min käresta. Mina nya trevliga arbetskamrater som gör att jobbet känns lättare.

Mest stolt över?

Det finns mycket att vara stolt över egentligen men jag känner mig inte särskilt stolt. Mest tacksam.

Högsta önskan just nu?

Att 2013 ska bli ett bra år, att jag och personer runtomkring mig får leva och utvecklas. Att få jobba för att skapa positiva förändringar.

Nytt liv

April 3rd, 2012 § 0 comments § permalink

För ganska precis en vecka sedan sa jag hejdå till min arbetsplats på Norsjö kommun. Jag färdigställde mitt dokument och skickade till tryck och det ska bli oerhört kul att se slutresultatet av mina tre månader heltidsarbete framöver. Förhoppningsvis ska jag även kunna visa upp det någonstans om det skulle vara någon stackare som fortfarande kikar in på bloggen.. Det kändes i alla fall lite vemodigt men samtidigt skönt att lämna tillbaka nycklarna och åka. Skönt att få komma till någonting nytt och att verkligen få arbeta med det jag tycker är allra roligast – att vara informatör.

I måndags hade jag min första dag på jobbet. Det kändes nervöst när jag kom dit men det lade sig efter ett tag och efter att ha jobbat två dagar känns det inte så farligt längre. Mina arbetskamrater verkar trevliga och är snälla när de behöver upprepa sina namn för kanske tredje gången. Många gånger har jag fått höra om hur efterlängtad jag är i kommunhuset och det märks. Redan efter två dagar har jag ett par listor av saker som jag behöver ta hand, både stora och små projekt. Jag behöver inte ens jaga särskilt mycket – hittills ramlar det in uppgifter nästan av sig självt. Det blir mest att försöka orientera sig och att göra det mest akuta. Exempelvis detta med att kommunen erbjuder gratis tomter till de som kan tänka sig att bygga hus i kommunen.  Ett alldeles för litet gensvar skapade ett nationellt och sedan internationellt gensvar där säkert 2000 personer från hela Europa svarat angett sitt intresse. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Det nya jobbet är dock inte det enda nya i mitt liv just nu. Som tur är jag redan van vid att pendla så att stiga upp halv sex är ingenting konstigt, eller att tillbringa 1-2 timmar på färdmedel varje dag. Men det är en ny stad med ett nytt hem, en nyrenoverad lägenhet. Det är nya människor i mitt liv och försök att bilda sig nya rötter och rutiner. Trots det känns det som att allt har en skön stabilitet.

Snarligen Umebo…

March 9th, 2012 § 0 comments § permalink

Jag har haft väldigt tur. Förutom att jag har fått ett jobb som med stor sannolikhet blir tillsvidarejobb lyckades jag efter en veckas annonsering på Blocket även hitta en bostad. Eller bostaden hittade mig. En hyresvärd kontaktade mig då hennes hyresgäst sedan 20 år skulle flytta ut. Det jag kan säga är att jag numera har förstahandskontrakt på en tvåa på 60 kvadrat – med adressen Kungsgatan i Umeå. Känns helt sanslöst, med tanke på att Umeå inte är ett lätt ställe att få en bra bostad, jag var beredd att bli tillfälligt inneboende. Det är bara några veckor kvar tills flyttlasset bär av och återigen ser lägenheten i Skellefteå ut som ett flyttlass.

På mitt nuvarande jobb är jag inne i den mest kritiska fasen – själv färdigställandet. Jag har varit på besök hos olika energianläggningar i vad som känns som halva Norrland och fått se mycket intressanta saker. Detta ska nu bli en broschyr – med färdiga reportage, redigerade bilder, framsida och lite specialsidor. Det är ett kreativt med något segt arbete att få texterna att lägga sig på plats. Om jag får möjlighet ska jag försöka se till att senare visa lite bilder från alla besök jag har fått göra. Den mest imponerande vyn var utan tvekan att få åka upp till Tärnaby – jag som aldrig har fått se ett riktigt fjäll.

Nå – åter till arbetet!

En informatör, tillsvidare…

January 27th, 2012 § 0 comments § permalink

Efter många års kamp har det äntligen hänt. Jag har blivit erbjuden en tillsvidaretjänst som informatör – som jag glatt har tackat ja till. Eller sex månader provanställning först men sen så!

Som jag nämnt tidigare har jag varit på tre intervjuer – alla i Norr- och Västerbotten. Den först kändes riktigt bra, den andra helt okej medan den sista inte alls kändes särskilt bra. Det är alltid svårt att avgöra om man gjort ett bra intryck eller inte, men jag brukar ta det utifrån hur kontakten med intervjuarna var. Om intervjun känns trevlig och informell eller om den känns stel och svår. Det var det förstnämnda jobbet jag fick – där jag fick en kontakt som kändes informell, glad och nästan lite flirtig. Direkt efteråt undrade jag om de inte tyckte jag var flamsig.

Precis när jag kommit hem från min sista intervju ringde de från den första och erbjöd mig jobbet. Jag tackade ja direkt – det kändes helt rätt, det jobb jag helst ville ha. Mycket på grund av närheten till Ume – jag kan pendla därifrån! Ett litet plus var också att de kunde bumpa min lön rätt bra.  Nog för att jag gillar småkommuner men någonting jag har lärt mig sedan förra året är att det är svårt att bilda sig ett liv på en mindre ord om du inte redan har någon medföljande familj.

Så i april är det jag som flyttar drygt 15 mil söderut till ett nytt liv. Inget klart med bostad ännu men det kommer. Spännande och otroligt läskigt. Hoppas de vet vad de har gett sig in i. :)