Detta innebär också att den så kallade meddelarfriheten inte gäller inom privat sektor. Meddelarfriheten är den frihet som gör att de offentligt anställda har rätt att tala ut om vad som försiggår i deras verksamhet – och ingen har rätt att göra efterforskningar om vem som har gjort uttalandet. Denna frihet är egentligen fantastisk och långtifrån självklar – den gör att verksamheter som inte gör rätt eller bra ifrån sig kan granskas och därmed förändra sig.

De senaste veckorna har detta blivit särskilt tydligt genom Carema-affären, där personer som jobbar inom den privata sektorn men anlitas av den offentliga (till exempel inom vården). Det vill säga de sätter sina karriärer på spel genom att berätta om den vanvård som försiggår på Caremas boenden, vilket är helt sjukt. De omfattas inte av meddelarfriheten eftersom de är privat anställda. Egentligen tycker jag att alla företag borde omfattas av samma principer som den offentliga verksamheten. Tänk hur alla oseriösa företag skulle falla när det plötsligt var lätt att göra efterforskningar och upptäcka oegentligheter. Och tänk hur alla företagare skulle behöva satsa mer på kommunikation när plötsligt alla har rätt att säga sin mening utan att kunna bli straffade för det.

Även om en sådan offentlighet troligen inte är genomförbar så tycker jag ändå det finns mycket att lära. I mina ögon har privata företag mycket att vinna på öppenhet och att låta sina anställda säga vad de tycker. Det gör företag en möjlighet att förbättra sig och även få press utifrån. Dessutom kan det göra företaget mer trovärdigt – att visa att det lyssnar på sina kunder, anställda och andra intressenter. Därför tycker jag att meddelarfrihet borde vara en självklarhet för alla.

Smart som jag var tog jag kameran med mig och fick många intressanta fotografier. Jag fick chansen att vara vad som i min fotokurs kallas observerande och interagerande fotograf, dels att observera kören och fotografera dem medan de inte såg, men även att vara en i gänget. Jag inser att jag har mycket att lära mig, bland annat om vad som är bra ljus och inte men det känns lite som att jag ändå börjat få en känsla för fotografi.

Två av körens tuffa brudar. Gillar verkligen hur de posar och blickarna.

Hela gänget är samlat precis efter uppträdandet. Lite cd-omslagskänsla kan jag tycka.

Förberedelser i logen inför föreställningen. Målning av tatueringar, mustacher m.m. Gillar att alla tittar åt olika håll, verkar lite fundersamma och så.

Apropå den promenad jag tog när jag tog bilden på kyrkan, under samma promenad tog jag denna bild på ett hus i Norrköping med väldigt intressant utseende. Till och med väggar kan ha skägg!