Frågor

Under de sista åren har mitt skrivande skett allt mer sporadiskt. Från att i början ha varit en besatthet, en storm, till att ebba ut och ta slut. Till att börja om igen och sedan kännas som ett litet djur som sitter på axeln och viskar. Kom igen nu. Du borde. Du borde ju. Flera följetonger och ett tjugotal dikter per år blev ett knappt påbörjat romanprojekt och en dikt på ett år.

Jag vill skylla ifrån mig. På liv, på tid. Nytt jobb, ny fritid och ny kärlek. Men det är en ekvation som många andra lever i – och klarar av. Däremot är min nutid betydligt mer lugn och harmonisk än min ungdom – kanske är det sant att man skriver bäst när man är olycklig.

Istället för att sätta ännu ett tomt mål om att skriva ett skelett till den där fantastiska romaniden väljer jag att inte sätta något mål i år. Åtminstone inte just nu.

Jag har börjat det nya året med att gå med i en ny skrivarcirkel som jag hoppas kan man hjälpa mig med min stiltje. Redan första träffen skulle vi försöka svara på varför vi skriver. Någonting jag inte längre kan svara på och att fundera på det ger fler frågor än svar.

Det började som en lust men blev till ett tvång, ett borde. Att göra det till ett borde gör att det automatiskt blir mindre roligt. Men hur gör man för att känna lust, inte tvång? Kan skrivandet alltid vara lustfyllt? Vem blir jag om jag inte skriver, släpper det som alltid utmärkt mig som person? Skriver jag för min egen skull eller skriver jag för andra? Vad gör skrivandet för mig?

Frågor.

Ett fast liv

2012 var året då mitt bloggande dog lite. Ett nytt liv tog sin början och tog allt mer tid. I och med 2013:s ankomst (surprise!) hoppas jag kunna återuppliva det. Lusten är där den borde vara och det är en förutsättning.

Den 2:a april 2012 klev jag in som informatör på heltid informatör i Nordmalings kommun utan att helt veta vad jag gav mig in i. Börja arbeta i en liten kranskommun till Umeå som ingen nästan har hört talas om utanför länet. En kommun som inom länet tyvärr har oförtjänt dåligt rykte. Stundvis även bespottad. Men jag har alltid sett stor utvecklingspotential. I början av oktober blev jag även fast anställd på min tjänst – min första fasta anställning. Det är nio månader av anställning och säkerhet att fira.

Någonting som inte är fullt lika värt att fira är nio månader av pendling 11 mil om dagen mellan Umeå och Nordmaling. Pendeltåget minskar restiden till en halvtimme men till det kommer också promenadsträckor. En vanlig dag kliver jag upp 05.30, åker med tåg 06.45, kommer hem cirka 18.30 och stupar i säng 22.00. Nio månader av att lägga sig tidigt och inte ha tid att ha särskilt mycket liv på vardagskvällarna. Lägg i spannet 18.30-22.00 till tid för att laga mat, handla, träna, umgås med katt, ta itu med städning och annat hemarbete samt i vissa fall umgås med helgsambo och ägna sig åt sina intressen.

Det är ett liv, men det är ett liv som ska bli mer.

Sammanfattning av 2012

Jag har inte bloggat på cirka åtta månader. Inte sedan jag fick mitt nya jobb. Men här kommer ändå en liten sammanfattning av vad jag har gjort 2012.

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Ja. Jag åkte på semester till Paris. Jag flyttade till Umeå, jag fick fast jobb. Jag spelade Xbox. Jag skrev min första kärlekdikt som jag läste upp för någon jag älskar. Jag läste poesi på radion.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja. Jag blev faster, både vänner och bekanta fick barn eller var gravida.

Dog någon som stod dig nära?

Nej. Jag har haft tur.

Vilka länder besökte du?

Jag semestrade i Paris en vecka, årets enda sommarvecka med 30 grader varmt och solsken. Fantastiskt.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Jag saknar att inte ha ett kompisgäng, som jag hade när jag studerade.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

När jag blev faster och fick träffa min brorson för första gången. Min första träff med den person jag kom att älska.

Vad var din största framgång 2012?

Att jag fick mitt första fasta jobb som informatör på Nordmalings kommun efter en period av vikarierande, arbetslöshet och korta projekt. Att jag lyckades få vården att ta mina kroppsproblem på allvar. Samt att jag kontinuerligt har fått vara med på radio i P1 samt läsa min poesi i radio.

Största misstaget?

Jag kan inte komma på några stora misstag.

Bästa köpet?

Min nya dubbelsäng. Att gå från 120 till 180 för två personer och en katt var en dröm.

Vad spenderade du mest pengar på?

Lägenheten.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

När jag insåg att jag träffat en person värd att älska och hålla fast vid. I Paris när jag besökte Centre Pompidou och fick se en av Mondrians tavlor. Svårt att komma på enskilda händelser, det finns många små händelser och personer som har gjort mig glad. Att få äran att läsa poesi på biblioteket i Norsjö.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Det finns så otroligt många låtar.  2012 för mig är Movits!, Familjen och många många fler.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit gladare, om jag tar ett medelsnitt. Våren, sommaren och tidiga hösten var jag gladare. Sen kommer vintern.

Vad önskar du att du gjort mer?

Varit mer framåt och träffat mer folk. Tränat mer för att kroppen ska må bra.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Skadat ryggen, fotlederna o.s.v.

Blev du kär i år?

Absolut.

Favoritprogram på TV?

The Walking Dead och Dexter.

Bästa boken du läste i år?

Jag har läst väldigt lite böcker i år rent generellt. Men jag sträckläste Mikael Niemis ”Fallvatten”. Mycket bra.

Största musikaliska upptäckten?

Väärt. Finstämd norrbottnisk musik som för tankarna till hemtrakterna.

Något du önskade dig och fick?

Jag fick fast jobb, förstahandskontrakt på en fin lägenhet centralt i Umeå. Jag ”fick” en livspartner. Jag fick igenom en remiss för en utredning som ännu inte har påbörjats.

Något du önskade dig och inte fick?

Ett långvarigt socialt liv i staden där jag bor. Men det kan bara bli bättre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Jag arbetade på min födelsedag, det var mitt i sommaren.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Jag upprepar det inte en till gång 🙂

Vad fick dig att må bra?

Min nya partner, att få åka utomlands, att få jobba, att träffa min brorson samt att tävla i Poetry Slam. Ensamtid och en helg i augusti med min bästis då vi hann prata om allt och inget

Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag tror inte på kändisar. Men Adrian Brody är het.

Vem saknade du?

Jag saknade mina vänner som jag lärde känna i Östergötland.

De bästa nya människorna du träffade?

Min käresta. Mina nya trevliga arbetskamrater som gör att jobbet känns lättare.

Mest stolt över?

Det finns mycket att vara stolt över egentligen men jag känner mig inte särskilt stolt. Mest tacksam.

Högsta önskan just nu?

Att 2013 ska bli ett bra år, att jag och personer runtomkring mig får leva och utvecklas. Att få jobba för att skapa positiva förändringar.

Nytt liv

För ganska precis en vecka sedan sa jag hejdå till min arbetsplats på Norsjö kommun. Jag färdigställde mitt dokument och skickade till tryck och det ska bli oerhört kul att se slutresultatet av mina tre månader heltidsarbete framöver. Förhoppningsvis ska jag även kunna visa upp det någonstans om det skulle vara någon stackare som fortfarande kikar in på bloggen.. Det kändes i alla fall lite vemodigt men samtidigt skönt att lämna tillbaka nycklarna och åka. Skönt att få komma till någonting nytt och att verkligen få arbeta med det jag tycker är allra roligast – att vara informatör.

I måndags hade jag min första dag på jobbet. Det kändes nervöst när jag kom dit men det lade sig efter ett tag och efter att ha jobbat två dagar känns det inte så farligt längre. Mina arbetskamrater verkar trevliga och är snälla när de behöver upprepa sina namn för kanske tredje gången. Många gånger har jag fått höra om hur efterlängtad jag är i kommunhuset och det märks. Redan efter två dagar har jag ett par listor av saker som jag behöver ta hand, både stora och små projekt. Jag behöver inte ens jaga särskilt mycket – hittills ramlar det in uppgifter nästan av sig självt. Det blir mest att försöka orientera sig och att göra det mest akuta. Exempelvis detta med att kommunen erbjuder gratis tomter till de som kan tänka sig att bygga hus i kommunen.  Ett alldeles för litet gensvar skapade ett nationellt och sedan internationellt gensvar där säkert 2000 personer från hela Europa svarat angett sitt intresse. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Det nya jobbet är dock inte det enda nya i mitt liv just nu. Som tur är jag redan van vid att pendla så att stiga upp halv sex är ingenting konstigt, eller att tillbringa 1-2 timmar på färdmedel varje dag. Men det är en ny stad med ett nytt hem, en nyrenoverad lägenhet. Det är nya människor i mitt liv och försök att bilda sig nya rötter och rutiner. Trots det känns det som att allt har en skön stabilitet.

Snarligen Umebo…

Jag har haft väldigt tur. Förutom att jag har fått ett jobb som med stor sannolikhet blir tillsvidarejobb lyckades jag efter en veckas annonsering på Blocket även hitta en bostad. Eller bostaden hittade mig. En hyresvärd kontaktade mig då hennes hyresgäst sedan 20 år skulle flytta ut. Det jag kan säga är att jag numera har förstahandskontrakt på en tvåa på 60 kvadrat – med adressen Kungsgatan i Umeå. Känns helt sanslöst, med tanke på att Umeå inte är ett lätt ställe att få en bra bostad, jag var beredd att bli tillfälligt inneboende. Det är bara några veckor kvar tills flyttlasset bär av och återigen ser lägenheten i Skellefteå ut som ett flyttlass.

På mitt nuvarande jobb är jag inne i den mest kritiska fasen – själv färdigställandet. Jag har varit på besök hos olika energianläggningar i vad som känns som halva Norrland och fått se mycket intressanta saker. Detta ska nu bli en broschyr – med färdiga reportage, redigerade bilder, framsida och lite specialsidor. Det är ett kreativt med något segt arbete att få texterna att lägga sig på plats. Om jag får möjlighet ska jag försöka se till att senare visa lite bilder från alla besök jag har fått göra. Den mest imponerande vyn var utan tvekan att få åka upp till Tärnaby – jag som aldrig har fått se ett riktigt fjäll.

Nå – åter till arbetet!

Saker som man inte säger

Vi känner inte varandra, då säger man inte saker som att:  ”Gift dig med mig!”.
Men jag tänker det nästan varje gång du talar med mig eller när jag bara går förbi.
Jag har aldrig kommenterat att du har världens mest sensuella telefonröst. Jag smälter.
Jag brukar inte fråga om du vill äta lunch med mig men tanken slår mig i huvudet varje dag.
Emil Jensen påminner mig: ”Du spricker inte av att ta i, du spricker bara om du låter bli.”
Och jag spricker väl.
Snarare: jag väntar. Väntar på att det ska ta slut, att det ska bli för sent.
Tiden envisas med att gå långsamt
Chanserna radar upp sig framför, en efter en men där sitter jag och väntar på att de ska ta slut.

Jag har aldrig sagt att jag vill gå på en riktig dejt – middag och alltihopet.
Eller att jag funderar på att skicka anonyma blommor för att se om du skulle kunna gissa.
Jag säger inte att du är söt som socker. Att jag blir lite extra glad när jag ser dig.
Att du utstrålar ett lugn som ingen annan, som jag vill ta del av.
Jag säger inte att jag ser att vi skulle kunna ha något bra tillsammans.
Jag säger inte hur feg jag är.

Jag väntar tills veckorna radat upp sig färdig och allting är för sent.
Fast ingenting egentligen är för sent.
Så jag väntar.

En informatör, tillsvidare…

Efter många års kamp har det äntligen hänt. Jag har blivit erbjuden en tillsvidaretjänst som informatör – som jag glatt har tackat ja till. Eller sex månader provanställning först men sen så!

Som jag nämnt tidigare har jag varit på tre intervjuer – alla i Norr- och Västerbotten. Den först kändes riktigt bra, den andra helt okej medan den sista inte alls kändes särskilt bra. Det är alltid svårt att avgöra om man gjort ett bra intryck eller inte, men jag brukar ta det utifrån hur kontakten med intervjuarna var. Om intervjun känns trevlig och informell eller om den känns stel och svår. Det var det förstnämnda jobbet jag fick – där jag fick en kontakt som kändes informell, glad och nästan lite flirtig. Direkt efteråt undrade jag om de inte tyckte jag var flamsig.

Precis när jag kommit hem från min sista intervju ringde de från den första och erbjöd mig jobbet. Jag tackade ja direkt – det kändes helt rätt, det jobb jag helst ville ha. Mycket på grund av närheten till Ume – jag kan pendla därifrån! Ett litet plus var också att de kunde bumpa min lön rätt bra.  Nog för att jag gillar småkommuner men någonting jag har lärt mig sedan förra året är att det är svårt att bilda sig ett liv på en mindre ord om du inte redan har någon medföljande familj.

Så i april är det jag som flyttar drygt 15 mil söderut till ett nytt liv. Inget klart med bostad ännu men det kommer. Spännande och otroligt läskigt. Hoppas de vet vad de har gett sig in i. 🙂

Att bilda sig fasta punkter

Det blir alltmer sporadiskt mellan inläggen numera, men det är ju så – tiden är inte oändlig, det märker jag nu. Det tar också tid att vänja sig in vid nya rutiner och orka ta sig energi att göra saker som inte är arbete.

På mitt 7.30-16.00-jobb finns tiden – till att fundera, planera och lägga upp det praktiska. Jag ska under februari månad besöka cirka 12 olika småskaliga förnyelsebara energianläggningar. Vindkraft, solkraft, vattenkraft, bergvärme… Den anläggning som är längst bort ligger utanför Östersund och den närmaste ligger i Skellefteå. Det blir en hektisk månad när jag ska besöka alla anläggningarna, fotografera, intervjua och sedan skriva. Denna vecka och nästa blir det fokus på förberedelser, som exempelvis layouten. Tillsammans med andra mindre uppdrag min projektledare ger mig.

På fritiden handlar allt om att prioritera. Ibland har jag inte ens tid med mina måsten. Tänka på vad som är mest akut, vad har jag lovat, vad är viktigast för min framtid. Med jobb och pendling har jag varje kväll cirka fyra timmar att lägga på självvalda aktiviteter. 20 timmar totalt på vardagar.

Om jag vill träna – då innebär detta två timmar för att ta sig till och från träning samt själva träningen. Om jag gör detta tre gånger i veckan försvinner sex timmar, fyra på vardagar. Imorgon ska jag även börja i kör vilket innebär att två timmar i veckan försvinner. Totalt sex timmar. Samtidigt måste jag prioritera att söka jobb och en jobbansökan kan ta mellan en och ett par timmar beroende på, kanske två jobb sökta per vecka, vilket också blir 3-4 timmar, alltså tio timmar totalt. Lägg sedan till praktiska göromål i lägenheten – med allt vad det innebär att vara nyinflyttad. Jag har ett djur som kräver sin uppmärksamhet och jag har egna projekt – exempelvis min roman. Det mesta som inte är ett måste går på sparlåga.

Framtiden ser dock ljus ut. Jag har varit på en jobbintervju förra veckan som kändes bra och nästa vecka har jag två till – samtliga i Norrbotten/Västerbotten. Känner mig lyckligt lottad som verkar så intressant för arbetsgivarna – då har jag kanske gjort någonting rätt.

Pendlarliv

Nytt år, ny start, nya chanser. Det där med nyår blir mindre och mindre för varje år, mest en gräns mot någonting annat. För min del innebär det nya året ett annat slags liv. Ett pendlande liv. Upp 05.30 och ned i säng kl.22.00.

Jag har precis tillbringat första dagen på mitt nygamla jobb i Norsjö kommun. Ny tjänst på samma arbetsplats med samma människor. Den absurda känslan av att återvända. Vandra i samma korridorer, men med nya arbetsuppgifter och nytt ansvar. Gamla kamrater som hejar glatt och överraskat. Ännu är allting lite osäkert, exakt vad som ska göras, hur det ska se ut och när det blir klart. Men jag har tre månader säkerhet, tre månader av arbetskamrater och någonstans att vara på dagarna. Tre månaders säkerhet är bättre än ingen säkerhet.

Jag märker att jag börjar växa upp, med en längtan efter en fastare tillvaro och utan ständiga flyttar och växelverkan mellan jobb och arbetslöshet. Världen runtomkring mig förändras.

Mot nya utmaningar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag börjar mitt nya år med lite mer hopp än tidigare – jag har nämligen fått framtiden tryggad för ett par månader framöver. Så den 2:a januari får jag komma tillbaka (nästan) till min gamla arbetsplats – Norsjö kommun.

Det känns väldigt ironiskt och typiskt. Först händer ingenting under flera månader, sedan händer allting samtidgt. En dag för ungefär en månad sedan satt jag ensam i min lägenhet i Norsjö och flyttpackade. Under samma dag ringde de om en jobbintervju i Umeå och ett projekt på Norsjö kommun. Det blev ingenting av Umeå, men jag höll kvar i Norsjö tills jag visste hur det gick. Tänk om jag hade vetat det tidigare – då kanske jag inte alls hade behövt flytta.

Jag håller som bäst på med att flytta in i en lägenhet i Skellefteå tillsammans med min bästa vän. Alla mina ägodelar är där men nästan ingenting är uppackat. Den senaste tiden har vi ägnat åt att göra lägenheten beboelig – måla, flytta ut gamla möbler och försöka få vår egen prägel på den lägenhet som tillhörde en 94-åring. Därmed kommer jag de närmaste månaderna att bli en pendlare – jag har hittat ett gäng som dagligen åker mellan Skellefteå och Norsjö.

Uppdraget jag ska göra är att vara förstärkning för en kvinna som arbetar med energiprojekt. Jag har tackat ja till att under tre månader göra en större trycksak som jag ska göra nästan helt själv. Planera intervjuer, göra intervjuer, skriva texter, fotografera och layouta hela trycksaken för att bli färdigt till ett evenemang längre fram i vår. Mycket bilkörande blir det, när jag åker runt i Västerbottens- och Norrbottenskommuner för att dokumentera småskaliga energilösningar. Det ska bli kul att få ansvara för ett sånt projekt och verkligen göra allt. Samt att få lära mig mer om de energilösningar som kan vara lösningen på vårt kommande energiproblem. Såklart ska det bli jättekul att komma tillbaka till Norsjö och träffa mina gamla arbetskamrater.

Dock fortsätter jag kämpa med att hitta ett tillsvidarejobb. Sista tiden har det funnits en hel del kommunikationsjobb i norra Sverige – även småkommunerna börjar se behovet. Än så länge söker jag de jobb som finns. Sitter just nu och planerar en jobbsökarkampanj som ska hjälpa mig att möta intressanta människor – vilket ska leda till jobb. Det kommer att bli superkul, så missa inte det!

Hursomhelst vill jag önska er en mycket god och mysig jul med massor av god mat, vänner och familj!