Informatören – den namnlöse författaren

Eftersom jag är ganska ny i mitt yrke som informatör finns det mycket jag ännu behöver lära mig. Idag har jag lärt mig lite hur det fungerar med samarbetet mellan journalister på tidningar och informatörer – i alla fall hur det fungerar i småkommuner.

Efter att en vän till mig skrev att hon hade läst om stickkafét i Norsjö i en tidning tänkte jag kolla upp detta och hittade följande i VF, Västerbottens Folkblad: http://www.folkbladet.nu/227610/2011/01/21/handarbete-forenade-kvinnor#comment-209300
Detta var i princip samma nyhet som jag hade skrivit på kommunens hemsida någon dag tidigare men utan hänvisningen. Jag blev lite förvånad men även nyfiken. Som webbredaktör och informatör på kommunen har jag inget namn utåt – när jag skriver om texter eller skriver nyheter på framsidan skriver jag inte under med mitt namn.  Jag och kommunen är utåt sett ett, medan jag internet har ett namn. Senare under dagen såg jag samma nyhet i en annan lokaltidning och därför frågade jag vår lokalreporter och min företrädare om hur det fungerar. Tydligen är det vanligt att journalisterna lånar nyhet från kommunerna, antingen genom att ta upp spåret och skriva en egen artikel men också i formen av nästan exakt samma text.

Detta var helt nytt för mig, och i min roll kände jag mig som författaren som skriver under pseudonym eller väljer att vara helt anonym. Man skriver och får kanske inte samma credd. Men indirekt innebär ju detta att jag har blivit publicerad i en notis i tidningen, även om inte så många fler än jag vet om det. Å andra sidan är det en slags beröm att journalisterna plockar upp det jag har skrivit om. Det betyder att det var tillräckligt intressant för att uppmärksammas!

Jag blir också nyfiken hur det ser ut för andra informatörer, webbredaktörer och liknande. Är detta ett småkommunsbeteende där nyheterna i regel inte är lika stora, eller är det så på alla kommuner?