Etikett: informatör

Nytt liv

För ganska precis en vecka sedan sa jag hejdå till min arbetsplats på Norsjö kommun. Jag färdigställde mitt dokument och skickade till tryck och det ska bli oerhört kul att se slutresultatet av mina tre månader heltidsarbete framöver. Förhoppningsvis ska jag även kunna visa upp det någonstans om det skulle vara någon stackare som fortfarande kikar in på bloggen.. Det kändes i alla fall lite vemodigt men samtidigt skönt att lämna tillbaka nycklarna och åka. Skönt att få komma till någonting nytt och att verkligen få arbeta med det jag tycker är allra roligast – att vara informatör.

I måndags hade jag min första dag på jobbet. Det kändes nervöst när jag kom dit men det lade sig efter ett tag och efter att ha jobbat två dagar känns det inte så farligt längre. Mina arbetskamrater verkar trevliga och är snälla när de behöver upprepa sina namn för kanske tredje gången. Många gånger har jag fått höra om hur efterlängtad jag är i kommunhuset och det märks. Redan efter två dagar har jag ett par listor av saker som jag behöver ta hand, både stora och små projekt. Jag behöver inte ens jaga särskilt mycket – hittills ramlar det in uppgifter nästan av sig självt. Det blir mest att försöka orientera sig och att göra det mest akuta. Exempelvis detta med att kommunen erbjuder gratis tomter till de som kan tänka sig att bygga hus i kommunen.  Ett alldeles för litet gensvar skapade ett nationellt och sedan internationellt gensvar där säkert 2000 personer från hela Europa svarat angett sitt intresse. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Det nya jobbet är dock inte det enda nya i mitt liv just nu. Som tur är jag redan van vid att pendla så att stiga upp halv sex är ingenting konstigt, eller att tillbringa 1-2 timmar på färdmedel varje dag. Men det är en ny stad med ett nytt hem, en nyrenoverad lägenhet. Det är nya människor i mitt liv och försök att bilda sig nya rötter och rutiner. Trots det känns det som att allt har en skön stabilitet.

Finns det en framtid för informatören?

Jag har funderat en del på hur framtiden för informatören ser ut, och det är en spännande diskussion. Vissa menar att informatören  är död. Andra menar att rollen kommer att förändras till någonting helt annat. (pdf). Klart är i alla fall att rollen kommer att förändras, tillsammans med samhället.

Jag tror inte på att informatören är död, tittar man på jobbannonserna verkar informatören i allra högsta grad vara vid liv och blir till och med allt vanligare. Fler kommuner som tidigare inte haft någon anställd med en kommunikationsfunktion har börjat inse värdet i att ha en professionell person i sin stab som ägnar sig åt detta. Istället för att ha kommunikatörens uppgifter utspridda på fem personer som jobbar åt helt olika håll. Däremot kanske titeln informatör är missvisande – det handlar inte längre bara om att informera.

Även om alla människor idag är samproducenter av information och kommunikation betyder inte detta att informatören blir överflödig. Informatören behövs, för att hålla ihop kommunikationen och för att göra uppgifter som inte alla kan: göra trycksaker, ta hyfsade fotografier, skriva pressmeddelanden och sköta om webben. Det behövs någon som kan teorierna bakom kommunikation, som vet vilka kanaler och målgrupper vi ska vända oss till. Det behövs även någon som är kommunikationspolis och det är ingenting fel med detta. Det är omöjligt att kontrollera all kommunikation, men om vi vill att varumärket ska vara någorlunda starkt utåt måste vi försöka hålla ihop det.

Det är ingen tvekan om att informatörsrollen kommer att förändras, precis som den genomgår förändringar just i detta nu. En del av arbetsuppgifterna kommer vi att behålla, en del kommer att försvinna och många kommer att tillkomma. Kolla bara på hur det ser ut i tidningsvärlden – färre läser papperstidningar. Kommer det finnas dagstidningar att göra annonser till? Kommer vi att bli mer som journalisterna eller kanske gå mer åt marknadshållet – ge medborgarna vad de vill ha?

Hursomhelst – även i framtiden kommer det att behövas kommunikationsutbildade människor. Och även i framtiden kommer det att behövas informatörer. Kanske under annan titel och med andra uppgifter, förmodligen med andra slags kommunikationsteorier. Men ingenting kommer att döda informatören inom en snar framtid.

Anställ någon nybakad

2002 publicerade ett par mediestudenter på Södertörns högskola en rapport om jobbannonser för de om arbetar på webben. Rapporten handlar om personer som arbetar som informatörer eller i liknande arbetsroller. Efter att ha läst rapporten kan jag tycka att fortfarande 2011 finns det mycket som fortfarande stämmer ännu idag.

De två studenterna har jämfört kvalifikationerna i utannonserade tjänster inom informationsfältet och jämfört det med vilka kunskaper de personer som fick tjänsterna har. Detta för att se strukturer i annonserna – beskriver arbetsgivarna sina idealbilder eller anställde de faktiskt personer som hade vad de sökte efter? När man söker arbete är det många som anser att arbetsgivarna överdriver – när de till exempel kräver att den de vill anställa ska ha fem års erfarenhet m.m. Någonting som skulle kunna fungera som en grind – om du inte har dessa egenskaper precis, sök inte jobbet – gör inte alltid det då de arbetssökande inte tar annonserna på orden. Men hur är det egentligen?

Någonting de kommer fram till är att i många jobbannonser är kraven för vad man behöver kunna väldigt vaga. Detta gör det svårt att säga om annonserna stämmer överens med slutresultatet. Från min egen erfarenhet skulle jag tro att man är medvetet vag i sina beskrivningar för att fånga upp så många intressanta personer som möjligt. Om man är för konkret och snäv riskerar man att tappa människor som hade kunnat vara intressanta. De kan hitta kompetens de inte ens visste att de vill ha.
Vad de kommer fram till i fråga om utbildning, kunskaper och erfarenhet är att många av de som blir anställda antingen anser att de har mer kunskap än vad som efterfrågades eller att de hade samma kunskap som efterfrågades. Efter några intervjuer kom de även fram till att det vanligaste är att de som redan har jobb söker jobb.

Det finns även personer som blivit anställda trots att de anser sig vara underkvalificerade. Detta kan enligt rapporten bero på att man istället har gått efter personliga egenskaper. Själv vill jag nästan lägga till mig själv i denna kategori – innan Norsjö hade jag ingen direkt informatörserfarenhet utan spridd erfarenhet utifrån studier, frilans och sommarjobb. Kanske var det mina personliga egenskaper som vägde över?

Rapporten är inte överraskande – självklart vill arbetsgivarna ha erfaren personal som vet vad de gör. Det beror såklart på vilken slags tjänst det är och vad som pågår på kommunen i övrigt – det var lättare för mig att få ett mammavikariat än en tillsvidareanställning exempelvis. Dock tycker jag arbetsgivarna borde våga mer – våga ta in de nya. Här kommer några anledningar till att ta in färskingar på din arbetsplats:

  • När man är nyutexaminerad är man väldigt hungrig och sugen på att få börjar arbeta. Du får någon engagerad som mycket troligt kommer att överprestera.
  • Kunskaperna från studierna ligger färskt i minnet. Du kanske också lär dig någonting?
  • Ny på arbetsmarknaden – nya perspektiv. Du får nya ögon på din verksamhet av någon som ser allt för första gången.
  • Nya är inte lika dyra. Ur ett krasst perspektiv får du mer pengar över till annat.

Informatören vs. journalisten

I webbtidningen Frilansjournalisten intervjuade man tidigare i år f.d. journalisten Pär Längby som har gått från att vara just journalist – till att bli informatör. Informatör och journalist är på många sätt två syskonyrken – besläktade med varandra men ändå väldigt olika i sitt utförande. Två syskonyrken – lika i grunden men inte i utförandet.

Han diskuterar bland annat hur andra journalister som arbetat som blivit informatörer har fått bli grindvakter – alltså personer som bestämmer vad som går ut. På så sätt går det att styra informationsflödet för att exempelvis bara ta upp positiva saker och ”dölja” det som är mindre positivt. Bland annat har vi i Norsjö gått från att styra vilka nyheter (från media) som syns på vår sida till att det idag syns alla nyheter oavsett värde. Kommunens först skyldighet är mot medborgarna och det är det perspektivet vi måste arbeta för.

För mig är informatören en multijournalist anställd på exempelvis en myndighet eller kommun. Både journalister och informatörer har en lojalitet – att informera kommunmedborgarna. Arbetsuppgifterna liknar på många sätt varandra:

  • Textproduktion
  • Fotografi
  • Uppdatering av webben

Den stora skillnaden enligt mig är att som informatör har jag dubbla lojaliteter. Förutom lojalitet mot medborgarna har jag en annan slags lojalitet mot min arbetsplats – i detta fall kommunen. Både informatören och journalisten måste lämna texter för korrektur för att fakta ska vara rätt – skillnaden är att min arbetsgivare har större möjlighet att tycka till om texten. Om de tycker att texten inte säger rätt saker kan de komma med åsikter och jag måste göra mitt jobb. På det sättet är jag mer som en marknadsförare. Journalistiken verkar därför anses lite mer högt stående – det där oberoendet är lite finare.

Ett annat problem som diskuteras i artikeln är att som informatör gå över till att bli journalist. Jag stötte på det problemet när jag läste min kurs i journalistik – slutuppgiften innebar nämligen att få en text publicerad i en dagstidning. Därför kontaktade jag min journalistbekant på lokaltidningen. Allt verkade okej tills jag på högre ort fick ett nej – det skulle bli väldigt förvirrande om jag som informatör skrev en artikel i journalistrollen. Såhär i efterhand kan jag förstå det – som informatör är jag insyltad i kommunens verksamhet och förväntas inte kunna vara objektiv.

Jag fick nästa chans då min journalistbekant i sin tur hänvisade en kvinna till mig – att jag skulle vara frilansande journalist. Frilansare har jag varit, men aldrig som journalist. Glatt tackade jag dock ja till det betalda uppdraget. Min bekant var den som först hade fått uppdraget men tackat nej – antagligen på grund av lojaliteten. Att som journalist arbeta åt ett företag/organisation blir väldigt underligt – kan man verkligen bli objektiv? Även om jag gör en journalistikt riktig intervju kan de ändå ha åsikter om slutresultatet på ett helt annat sätt.

Det här var lite av mina funderingar kring vad som skiljer informatörer från journalister. Dock tror jag att vi har mycket att lära ifrån varandras yrkesroller – men mer om det någon annan gång. Vad tycker du – hur stor skillnad är det mellan yrkena?

Förväntningar på informatörsrollen

I rapporten ”Vad gör en informatör” från 2003 (Högskolan i Trollhättan/Uddevalla) skriver Charlotta Carlström och Jennie Strandberg om informatörsrollen utifrån ett arbets- och organisationspsykologiskt perspektiv. Ett ganska intressant perspektiv och med mycket jag kan känna igen mig i. I stort sett handlar det om en omorganisation som har gjort att tre informatörer har blivit anställda (helt nya arbetsroller) – och rapporten behandlar vilka förväntningar de själva och deras arbetsgivare har angående deras roller i organisationen. Informatörerna själva säger generellt att huvudfokus för dem är den interna kommunikationen, mellan deras arbetsgivare menar att det är den externa kommunikationen som är huvuduppgiften. Och även om rapporten är åtta år gammal är den fortfarande relevant och intressant.

Under mina nio månader som informatör har jag själv funderat mycket på min roll i organisationen. Jag kom liksom de tre personerna i rapporten, in under en omorganisation där långtifrån allt var färdigt. Dock fanns det redan en informatörspost med vissa inarbetade arbetsuppgifter. Men eftersom jag var helt ny inom informatörsyrket blev det precis som de i rapporten att jag fick starta från noll. Börja med att lära känna organisationen. Vilka personer gör vad, vilka kan jag fråga om det här? För mig som dessutom var ny i den kommunala verksamheten blev också detta helt nytt – hur drivs egentligen en kommun?

Jag var även osäker på vilka förväntningar som ställdes på mig, som nyanställd och som grön på arbetsmarknaden. Jag visste ungefär vilka slags arbetsuppgifter jag skulle arbeta med men inte vilka slags krav det fanns. Kanske hade jag blivit mer lugnad om jag visste att ingen krävde att jag skulle kunna allt. Innan jag började var jag rädd för att avslöja mig som någon slags bluff – att jag inte skulle uppfylla min arbetsgivares krav. Vilket jag innan jag slutade fick lära mig att jag hade gjort – med råge. Att komma in som helt ny, få en vecka med den ordinarie informatören och sedan helt ta över – bland annat ett stort arbete med kommunens nya webbplatser. Det har varit en jättekul och utmanande merit.

Det jag har funderat på i rollen är – vad ska gå igenom mig och vad ska inte göra det? Det finns nämligen inget sådant dokument som förklarar det. Vissa trycksaksproduktioner gör personalen helt själv utan att konsultera mig som har ansvar för grafiska profilen. Vissa kommunnyheter får jag veta först när de kommer i tidningen – för det finns ingenting formulerat som säger att chefer måste informera mig först av alla. Eller pressrollen – i större kommuner skulle det vara mig folk ringer för att fråga om de nyheterna medan här går det bättre att ringa direkt till personen som har informationen. Vem ska jag vara och vilka förväntningar har andra på mig? Tänk om det hade funnits ett sådant dokument för alla nyanställda eller för yrkesroller.

Det jag kom fram till är att det är svårt att definiera informatörsrollen. Inte nog med att den ser olika ut på olika arbetsplatser, den ser även olika ut vid olika tillfällen och beroende på vem som ger ett uppdrag. Och alla har sin egen uppfattning om vad en informatör ska göra. För vissa hade jag lite sekreteraruppgifter – delta i politiska möten och se till att informationen kommer ut. För andra var jag akut-kanalen – dit man vänder sig när ett större rör har sprungit läck och vattnet behöver stängas av. Utåt sett mot medborgarna var jag den person man klagar till när man tycker saker om hemsidan – oavsett om det är saker som går att förändra eller ej. Samt att jag var den jobbiga människa som påpekar att dina presentationer inte får ha logotypen i det hörnet. Men den definitionen skulle behövas – vad förväntas jag klara av? Det är svårt att kastas in som helt ny, oavsett om det är en helt ny tjänst eller om du är ny i tjänsten. Det skulle troligen hjälpa att få veta sådant – om inte annat för att slippa vara förvirrad och uppstressad.

Att bygga en kommunwebbplats

Livet som informatör är sannerligen varierande och utmanande. De sista två veckorna har varit ganska sega men jag märker denna vecka att tiden inte kommer att räcka till för allt jag behöver göra. I stort sett har jag bara en stor arbetsuppgift nu, och det är det nya kommunwebben. Ett enda stort virrvarr av trådar där jag är och drar lite här och var i ett försök att reda ut hela nystanet.. Utvecklingen sker i små steg och det behöver gå fortare. Information och förankring är ett komplicerat ämne. Hur gör man för att en förhållandevis liten (men ändå stor) kommun ska kunna till sig budskap eller nyheter? Mejl och telefon i all ära men det fungerar inte tillräckligt bra.

Det största nu är det webbnätverk jag håller på att bygga upp, bestående av informationsansvariga (informationsägare) och webbredaktörer (ansvariga för att uppdatera webben). Det finns sedan tidigare ett webbredaktörsnätverk men vissa personer har bara ansvar för ett par få sidor och andra har ansvar för en större kategori. Jag försöker bygga upp en fullständig lista på webbredaktörer och en fullständig lista över vem som är ansvarig för vilken sida. Vissa av webbredaktörerna har varit naturliga för sin roll, det har bara varit att gå till dem och fråga om de vill ha samma område som förut.

I de flesta fall är det dock inte så enkelt. Jag har varit och presenterat arbetet för cheferna i ett försök att börja förankra någonstans så vi kan få in webbredaktörer och få reda på vem som äger viss information. Men det är väldigt olika hur det går efter det. Vissa avdelningar har blivit tydligt informerade och hjälpt mig oerhört i arbetet med att hitta ansvariga. Andra avdelningar har inte fyllt i ett enda namn. Jag har förståelse för att folk är upptagna men det gör mitt arbete så oerhört mycket svårare. Och mitt upp i alltihop har jag fått veta att jag om en månad tappar mitt enda riktiga stöd i webbarbetet.

Men det rullar sakta på. Jag har fått in fler personer som kan vara ansvariga men i och med det innebär det också att jag får lösare kontroll över exakt vad som händer på sidan. Det är inte längre bara upp till mig utan det är upp till andra också att de gör sitt arbete. De deadlines jag har satt upp närmar sig och jag vet inte exakt hur långt jag har kvar innan jag når målet. När min föregånare slutade trodde vi att vi skulle vara klara innan nyår men det är nu vi ser att det aldrig fanns någon chans att bli klar tills dess. Och ännu behövs ofantligt mer jobb göras.

Högt och lågt, stort och smått

Något som är både roligt och ibland frustrerande är att jag inte alltid vet vad jag ska jobba med när jag väl kommer till jobbet. Jag lider inte brist på arbetsuppgifter, snarare tvärtom. Uppgifterna är så pass olika till sin karaktär, både stora och små och det är inte helt enkelt att bestämma vad som är mest akut. Jag intalar mig att just bredden av uppgifter beror på att jag jobbar i en så pass liten kommun.

Just för tillfället är det ett par projekt jag arbetar med som bara tycks bli större och större. Arbetet med nya webben står lite stilla just nu och rullar inte på i den takt som jag skulle vilja. Den huvudsakliga designen är klar, informationen är upplagd med nästan ingen har tittat på den. Under tiden försöker vi hitta lösningar för småproblem med design och annat. Systemet vi använder är långtifrån bra byggt, det är krångligt att komma på hur de har gjort sidan och ofta rätt svårt att åtgärda. Dessutom har supporten vi har fått varit långtifrån tillmötesgående.

Tanken är att varje enskild sida ska ha någon ansvarig för informationen på sidan och det är vad jag försöker reda ut tillsammans med ett par andra personer. Vem vet vad? Webbredaktörerna i sin tur (de som ska ändra informationen) är ansvariga för varsitt större eller mindre område. Det finns redan idag webbredaktörer men tanken är att det ska bli ett tajtare och mer självständigt webbnätverk. Många kommer att få samma område de redan har ansvar för. Här ligger också en del av  av problematiken – på vissa håll saknas webbredaktörer helt och måste utses, förmodligen från högre instans. Det finns inget utstakat schema för hur jag ska göra så jag arbetar på flera fronter samtidigt. Lite här och lite var.

Efter lite diskussioner med en av mina arbetskamrater kom jag fram till att mitt policyarbete snarare borde innebära att skriva om vår befintliga informationspolicy än att göra en ny policy. Den behöver även byta namn till att handla om extern och intern kommunikation. Efter att ha diskuterat med andra personer på jobbet om helt andra saker har jag insett att problemet ligger djupare än så. Kommunen har en vision men vi vet inte vad den innebär konkret eller hur vi ska nå dit. Det finns inga strategier. Och strategierna måste ju vara en del av den nya policyn. Då blir det helt plötsligt ett betydligt större projekt.

De senaste dagarna har jag insett att detta direkt gör mitt jobb svårare. Bara som det faktum att vi har ett par broschyrer på gång – men vi vet inte vad vi vill ha i dem då vi inte vet vad vi vill ha ut av dem. Den ena broschyren har vi fått lägga på standby tills vi vet mer. Redan på intervjun var det prat om att det mest blir praktiskt arbete men nu börjar jag också inse hur viktigt det ”mjuka” arbetet är. Men jag har i alla fall tagit upp det nu och hoppas därför vi får upp det på agendan så ett ordentligt arbete kan göras.

Att vara skeden som är med när grytan rörs om

Jag tänker rätt ofta på vilka enorma erfarenheter jag kommer ha när jag lämnar mitt tidsbestämda jobb. Mycket på kort tid. Jag hann inte ens sätta mig in i organisationen innan den nya organisationen gick igenom. Att hamna mitt uppe i stora förändringar men även att själv får vara med och genomföra stora förändringar i organisationen, det är väldigt utmanande men också spännande.

Norsjö har en ny politisk organisation vilket leder till en ny tjänstemannaorganisation. Numera finns bara en enda förvaltning och nämnderna är pensionerade och begravda. Istället är det tre utskott som styr. Allt detta skapar förändringar nedåt i organisationen.Vi vet inte längre vad vi heter – är vi avdelningar, enheter eller någonting helt annat? Hälften av mig kommer att få en ny chef – vi vet ännu inte om det blir någon som redan finns i organisationen eller om det blir någon helt ny. Till er som förvirrade – egentligen består jag av två halvtidstjänster – informatör och inflyttarservice (fast procentuppdelningen kan vi diskutera). Så det handlar mest om att följa med strömmen och försöka hitta någonting att hålla fast vid.

Sen har vi mitt eget arbete – där jag är skeden som sakta rör om i grytan. Att komma som ny och ta sig an en hel kommunhemsida är sannerligen inte enkelt. Hittills har det gått förvånansvärt bra men vi har nu börjat stöta på hinder. Vi fick en spegelwebb installerad men har nu uppnått någon slags datagräns och kan därför inte ändra någonting tills vi har diskuterat oss fram till en lösning med en leverantör som inte prioriterar oss som kunder.

Till detta har jag ambitionen att förstärka och förbättra vårt befintliga nätverk av webbredaktörer för att införa nya webben så fort som möjligt. Det blir inte helt nytt men det blir en del förändringar för de insyltade. Vilket innebär att informera, förankra och diskutera – är min lösning den smartaste? Den tekniska kunnigheten är varierande så jag har mina orosmoln – kanske faller mina planer platt? Drömmen att få hemsidan klar i februari känns långt borta, nu är jag glad om det blir färdigt innan sommaren. Min vision att föra in sociala medier i kommunen är ett annat arbete som definitivt kommer att innebär en del förändringar för kommunens del.

Jag känner mig lyckligt lottad. Som lyckades hitta jobb trots att jag sökt så länge, och lyckades hitta ett jobb som är roligt men också väldigt utmanande. Det blir så många nya tankar och erfarenheter!  Tänk att kunna skriva i cv:t allting jag är med om just nu. Jag undrar hur det ser ut på vanliga fasta informationstjänster där inte sådana här förändringar sker.

Informatören – den namnlöse författaren

Eftersom jag är ganska ny i mitt yrke som informatör finns det mycket jag ännu behöver lära mig. Idag har jag lärt mig lite hur det fungerar med samarbetet mellan journalister på tidningar och informatörer – i alla fall hur det fungerar i småkommuner.

Efter att en vän till mig skrev att hon hade läst om stickkafét i Norsjö i en tidning tänkte jag kolla upp detta och hittade följande i VF, Västerbottens Folkblad: http://www.folkbladet.nu/227610/2011/01/21/handarbete-forenade-kvinnor#comment-209300
Detta var i princip samma nyhet som jag hade skrivit på kommunens hemsida någon dag tidigare men utan hänvisningen. Jag blev lite förvånad men även nyfiken. Som webbredaktör och informatör på kommunen har jag inget namn utåt – när jag skriver om texter eller skriver nyheter på framsidan skriver jag inte under med mitt namn.  Jag och kommunen är utåt sett ett, medan jag internet har ett namn. Senare under dagen såg jag samma nyhet i en annan lokaltidning och därför frågade jag vår lokalreporter och min företrädare om hur det fungerar. Tydligen är det vanligt att journalisterna lånar nyhet från kommunerna, antingen genom att ta upp spåret och skriva en egen artikel men också i formen av nästan exakt samma text.

Detta var helt nytt för mig, och i min roll kände jag mig som författaren som skriver under pseudonym eller väljer att vara helt anonym. Man skriver och får kanske inte samma credd. Men indirekt innebär ju detta att jag har blivit publicerad i en notis i tidningen, även om inte så många fler än jag vet om det. Å andra sidan är det en slags beröm att journalisterna plockar upp det jag har skrivit om. Det betyder att det var tillräckligt intressant för att uppmärksammas!

Jag blir också nyfiken hur det ser ut för andra informatörer, webbredaktörer och liknande. Är detta ett småkommunsbeteende där nyheterna i regel inte är lika stora, eller är det så på alla kommuner?

Nytt år, nya tider

Bloggen har legat ganska tyst den sista tiden vilket jag ber om ursäkt för. Det har varit rätt mycket att tänka på den sista månaden men nu börjar det räta ut sig.

Jag fick en och en halv vecka med kvinnan jag vikarierar för. Vi hade varit i Lycksele under dagen och när jag kom till jobbet dagen efteråt fick jag veta att de hade åkt in till BB på natten. Det skulle hända förr eller senare men det kändes lite jobbigt att det hände så fort. Lite till tid hade inte skadat men samtidigt gjorde det att jag har fått göra saker på egen hand, på mitt sätt. Jag har hunnit fotografera de flesta i kommunfullmäktige, jag har skrivit nyheter på kommunsidan, jag har utformat presentationer och jag har agerat domstol i grafiska profilfrågor.

Det största och roligaste arbetat är makeovern av kommunhemsidan. Jag hade varit på jobbet ett par veckor när jag fick skissa på hur hela den  nya hemsidan ska se ut, i samråd med ett par andra parter. Strukturen har vi köpt in från ett företag som användartestat den på alla möjliga målgrupper. Webbsidearbetet är vi två stycken som arbetar med och det känns helt enormt och ganska oöverskådligt när det kommer att bli färdigt. All befintlig information ska föras över samtidigt som det saknas information på många fronter. Informationen måste hittas, den måste revideras för att passa just vår kommun. Det är dock helt klart att Norsjö under 2011 kommer att hamna på toppfem i SKL:s rankning över vilka kommunhemsidor som har förbättrat sig mest. Verkligen en merit att kunna skylta med när jag söker mitt nästa jobb!

Jag trivs fortfarande väldigt bra i Norsjö. Mycket tack vare att jag har så bra och roliga arbetskamrater och en väldigt rak chef. Lägenheten är fin även om det är lite ovant att ha så stora ytor mot tidigare. Min älskade katt verkar också trivas även om han nog önskar jag vore hemma mer på dagarna. Jag har ännu inte hunnit inventera riktigt vilka nöjen och träningsutbud som finns i den lilla inlandskommunen men det blir när jag kommer tillbaka till efter min lilla julsemester.

Strax innan jag fick samtalet om intervjun i Norsjö började jag på en ny dagbok. Lagom till det nya året som innebär så mycket nytt. Jag är en kommunarbetare med fast månadslön och ingenting behöver jag betala tillbaka. Tänkt vad saker kan förändras ibland. Jag hoppas att ni får vad ni behöver inför det nya året. Ett gott nytt år önskar jag er få som fortfarande läser denna blogg.