Att bygga en kommunwebbplats

Livet som informatör är sannerligen varierande och utmanande. De sista två veckorna har varit ganska sega men jag märker denna vecka att tiden inte kommer att räcka till för allt jag behöver göra. I stort sett har jag bara en stor arbetsuppgift nu, och det är det nya kommunwebben. Ett enda stort virrvarr av trådar där jag är och drar lite här och var i ett försök att reda ut hela nystanet.. Utvecklingen sker i små steg och det behöver gå fortare. Information och förankring är ett komplicerat ämne. Hur gör man för att en förhållandevis liten (men ändå stor) kommun ska kunna till sig budskap eller nyheter? Mejl och telefon i all ära men det fungerar inte tillräckligt bra.

Det största nu är det webbnätverk jag håller på att bygga upp, bestående av informationsansvariga (informationsägare) och webbredaktörer (ansvariga för att uppdatera webben). Det finns sedan tidigare ett webbredaktörsnätverk men vissa personer har bara ansvar för ett par få sidor och andra har ansvar för en större kategori. Jag försöker bygga upp en fullständig lista på webbredaktörer och en fullständig lista över vem som är ansvarig för vilken sida. Vissa av webbredaktörerna har varit naturliga för sin roll, det har bara varit att gå till dem och fråga om de vill ha samma område som förut.

I de flesta fall är det dock inte så enkelt. Jag har varit och presenterat arbetet för cheferna i ett försök att börja förankra någonstans så vi kan få in webbredaktörer och få reda på vem som äger viss information. Men det är väldigt olika hur det går efter det. Vissa avdelningar har blivit tydligt informerade och hjälpt mig oerhört i arbetet med att hitta ansvariga. Andra avdelningar har inte fyllt i ett enda namn. Jag har förståelse för att folk är upptagna men det gör mitt arbete så oerhört mycket svårare. Och mitt upp i alltihop har jag fått veta att jag om en månad tappar mitt enda riktiga stöd i webbarbetet.

Men det rullar sakta på. Jag har fått in fler personer som kan vara ansvariga men i och med det innebär det också att jag får lösare kontroll över exakt vad som händer på sidan. Det är inte längre bara upp till mig utan det är upp till andra också att de gör sitt arbete. De deadlines jag har satt upp närmar sig och jag vet inte exakt hur långt jag har kvar innan jag når målet. När min föregånare slutade trodde vi att vi skulle vara klara innan nyår men det är nu vi ser att det aldrig fanns någon chans att bli klar tills dess. Och ännu behövs ofantligt mer jobb göras.

Norrflicka

Livet i Sveriges nionde minsta kommun sett till antalet invånare går sin gilla gång. Jag trodde det skulle vara jobbigt att flytta från en kommun med 130000 invånare till en med 4300 men det känns inte som någon större uppoffring. Livet går lite långsammare här och det är betydligt tystare än centrala Norrköping, men det är bara skönt. Avståndet till vännerna är dock tydligt. Det går inte bara att gå över och ta en kopp te längre.

Efter att ha varit sjuk och ganska passiv under en längre period har jag försökt börja komma igång med både träning och fritidsaktiviteter. Det är inte vad jag är van vid, så det blir att anpassa mun efter utbudet. Att simma i simhallen är gratis för kommunanställda så det kommer jag definitivt att utnyttja. Det finns vattengympa och det kommer att bli en grupp som håller på med zumba, något jag är nyfiken på.

När det gäller fritidsaktiviteter gäller det att passa på när det händer någonting. Jag har varit på ett stickcafé (jag och ett trettiotal kvinnor 50 och uppåt) och idag var jag på en inspirationsdag som kommunen anordnade. Linda Nederberg föreläste om prestationer och självkänsla. Det var inte mycket nytt men det var definitivt ett par av mina vänner som hade behövt vara där. I korthet – ditt värde avgörs inte av vad du gör eller hur du ser ut, utan du själv avgör ditt värde.

När jag var på väg till föreläsningen, cirka tio minuters promenad kände jag mig glad över att vara där jag är. Snön ligger tung på träden, det är kyligt ute, ingen blask och inget regn. Solen var på väg upp över träden. Istället för att gå hem efteråt frågade jag en kollega om vi kunde ta en promenad. Hon är till och med nyare än mig i Norsjö och detta var hennes första helg. Så vi gick genom Norsjö och bort till sjön där vi gick över isen på skoterspåren. Helt tyst förutom knarrande av skor och några enstaka skotrar som passerade. Solen steg högt. Det är då jag minns var jag kommer ifrån och var jag hör hemma.

Nytt år, nya tider

Bloggen har legat ganska tyst den sista tiden vilket jag ber om ursäkt för. Det har varit rätt mycket att tänka på den sista månaden men nu börjar det räta ut sig.

Jag fick en och en halv vecka med kvinnan jag vikarierar för. Vi hade varit i Lycksele under dagen och när jag kom till jobbet dagen efteråt fick jag veta att de hade åkt in till BB på natten. Det skulle hända förr eller senare men det kändes lite jobbigt att det hände så fort. Lite till tid hade inte skadat men samtidigt gjorde det att jag har fått göra saker på egen hand, på mitt sätt. Jag har hunnit fotografera de flesta i kommunfullmäktige, jag har skrivit nyheter på kommunsidan, jag har utformat presentationer och jag har agerat domstol i grafiska profilfrågor.

Det största och roligaste arbetat är makeovern av kommunhemsidan. Jag hade varit på jobbet ett par veckor när jag fick skissa på hur hela den  nya hemsidan ska se ut, i samråd med ett par andra parter. Strukturen har vi köpt in från ett företag som användartestat den på alla möjliga målgrupper. Webbsidearbetet är vi två stycken som arbetar med och det känns helt enormt och ganska oöverskådligt när det kommer att bli färdigt. All befintlig information ska föras över samtidigt som det saknas information på många fronter. Informationen måste hittas, den måste revideras för att passa just vår kommun. Det är dock helt klart att Norsjö under 2011 kommer att hamna på toppfem i SKL:s rankning över vilka kommunhemsidor som har förbättrat sig mest. Verkligen en merit att kunna skylta med när jag söker mitt nästa jobb!

Jag trivs fortfarande väldigt bra i Norsjö. Mycket tack vare att jag har så bra och roliga arbetskamrater och en väldigt rak chef. Lägenheten är fin även om det är lite ovant att ha så stora ytor mot tidigare. Min älskade katt verkar också trivas även om han nog önskar jag vore hemma mer på dagarna. Jag har ännu inte hunnit inventera riktigt vilka nöjen och träningsutbud som finns i den lilla inlandskommunen men det blir när jag kommer tillbaka till efter min lilla julsemester.

Strax innan jag fick samtalet om intervjun i Norsjö började jag på en ny dagbok. Lagom till det nya året som innebär så mycket nytt. Jag är en kommunarbetare med fast månadslön och ingenting behöver jag betala tillbaka. Tänkt vad saker kan förändras ibland. Jag hoppas att ni får vad ni behöver inför det nya året. Ett gott nytt år önskar jag er få som fortfarande läser denna blogg.

Första veckan som informatör

För en vecka sedan började jag arbeta som informatör i Norsjö. Det känns som jag har varit här en månad. Under den gångna veckan har jag försökt lära mig namn, hur kommunen är uppbyggd och sätta in mig i var saker finns. Jag har satt mig in i ett nytt CMS-system, gjort kommunbladet inför december, gjort rabattkuponger för de nyinflyttade samt skickat välkomstbrev till dem. Jag har lärt mig programmera den digitala skärmen på huset, hur man gör inköp  och hur man lägger in evenemang i Outlook. Jag har börjat få idéer för vad vi behöver arbeta med, projekt som känns riktigt roliga.

Det fascinerande är att det känns helt naturligt. Inget av de saker jag hittills har gjort har känts särskilt konstiga. Människorna här är väldigt trevliga och hjälpsamma. Folk har erbjudit sig att hjälpa mig med olika saker, skjutsat mig när det varit riktigt kallt ute. Exempelvis har jag fått en sängmadrass av en kvinna tillsammans med en kartong full av plantor och sängen finns nu i förrådet till min nya lägenhet. Min nya lägenhet är fantastisk. En tvåa på sjuttio kvadrat med diskmaskin, ett riktigt kök, badkar och en liten altan. Det kommer bli vackert att bevittna vintern och sommaren där. Folk verkar så avslappnade. På den lokala pizzerian och Frasses sitter man i fleecekläder eller skoteroverall.

Jag tror att jag kommer att trivas bra här. Jag trivs här nu, till och med när jag sitter på mitt lilla övernattningsrum på Vuxenskolan. Det är kallt som tusan men det är snö utan slask och det är tyst.

Konkretisering

Det börjar bli allt mer konkret nu – att det här faktiskt händer. Jag sa upp min lägenhet i fredags trots att jag inte har någon ny lägenhet på gång men jag ska titta på en i veckan. Jag har sagt upp mitt studiemedel och mitt bostadsbidrag, mitt bredband. Efter en helgs besök av min mor är i princip hela lägenheten nedpackad. Kartonger, kartonger och åter kartonger varvat med IKEA-möbler. Jag försöker äta upp all mat jag har i mitt kylskåp. Vi lyckades även hitta en kattväska som ska gå bra att ha när vi flyger norrut, jag och mitt djur.

Det är konkret i min kropp. Jag sover dåligt av tankarna som snurrar. Kom ihåg det, kom ihåg att ringa den, kolla upp det, att packa ned det i den kartongen. Det värker i ryggen av allt kartongsläpande och jag har inte tränat på ett tag. Jag planerar vad jag ska göra av min första lön, behöver lite ny möblering exempelvis. Kanske ska jag prenumerera på någon bra tidning? Allting är så fort, så stort. Förbereder mig för den närmaste tiden då jag inte räknas med att ha tillgång till Internet. Försöka roa mig själv på egen hand i mitt övernattningsrum. Se upp Norsjö, här kommer jag!

Framtiden är idag

Jag har fått jobb. Absurt men sant, redan i veckan åker jag norrut för att gå bredvid hon som har tjänsten just nu. Det finns ett rum som står tomt där jag jag får bo tills jag hittar en lägenhet. Detta är dock inte särskilt svårt eftersom Norsjö inte är någon stor ort med bostadsbrist. Så allting är förändrat, allting är nytt och jag är både nervös och rädd. Det är nu det händer, det är nu jag ska bli en med lön och arbetsplats. Det är stort, det är en helt ny del av livet som börjar. Allt som jag har slitit för det sista året. Helt plötsligt, bara sådär när jag började försöka ändra mitt sätt att söka jobb.

Av självklara skäl är därför jobbtipstävlingen avlyst eftersom jag lyckades helt på egen hand. Dock vill jag skänka ett stort tack till alla som har hjälpt till med tips och råd!

Det jag har lärt mig är att Platsbanken kan vara värd – beroende på vilket typ av jobb man söker. Min strategi i slutet var att söka jobb jag ville ha men som låg i mindre orter – där är det färre som söker. Är man beredd att flytta så är det inga problem. Eftersom informatörsjobb på kommuner är skyldiga att utlysas blir konkurrensen stor – då det inte finns några dolda jobb här. Mitt råd är därför – var beredd att flytta och sök dig till ställen dit andra inte söker. Det skadar inte att ha en nisch – exempelvis kommunikation och kultur – vilket var anledningen till att Sthlm ville ha mig på intervju. Lägg inte heller hela din energi på att söka på AMS-annonser utan använd många olika jobbsökarmetoder om du söker jobb som inte är på kommuner, landsting o.s.v.

Längtar framtiden

Denna blogg tar ett par dagars paus nu eftersom dess ägare har flugit norrut. En månad försenad anställningsprocess ledde till ett samtal i torsdags. Samtalet ledde till bokade biljetter hem till mina föräldrar och en bokning av en intervju i Norsjö i Västerbottens inland. Ett informatörsvikariat på ett år. Ien liten ort som ligger ganska nära mitt föräldrahem, det vill säga två timmar bort. Intervju är mycket men vid det här laget är intervju inte allt. Jag vet att oavsett om intervjun går galant är det ingen garanti till ett jobb. Inte ens om jag kommer på en andra intervju är det någon garanti.

Hade under gårdagen ett samtal med min coach om hur jag ska peppa mig själv inför intervjun. Så idag och imorgon blir det jag som påminner mig själv om bra saker jag har gjort som får mig att känna mig avslappnad och säker. Och se till att spela massor med bra musik som peppar. Familjen i massor. Min yngsta bror ska följa med mig till Norsjö också. Det ska bli fint. Det ska bli mitt jobb.

Jag längtar framtiden. Jag längtar till att få kunna ringa till mamma och säga: ”Jag har fått jobb!”. Jag längtar efter att kunna skriva på Facebook att jag äntligen har tagit mig ut ur min situation. Jag längtar efter att packa ihop alla mina grejer och flytta, oavsett om det är till samma stad eller tvärs över landet. Jag längtar efter en lägenhet som inte är en studentlägenhet.

Nätverk och sociala medier – en ny början?

Någonting i ett samtal med min ena lillebror (som har utsett sig till min livscoach) insåg jag att saker måste förändras. Det är inte hållbart att tro att det hjälper att gör samma sak om och om igen (söka jobb på AMS-annonser) eftersom det hittills inte lett någonstans. Jag har nog vetat om det hela tiden men har inte velat inse det. Jag blev högst medveten när det var jobbsökarmässa på AMS i Norrköping. Det var människor överallt på den lilla ytan. Köer för att få lämna sitt CV, ungdomar, medelålders, äldre, alla var där. Jag har gått på cirka sju intervjuer – så jag vet att jag är inne på rätt spår men varje gång har beslutet varit nekande – för lite erfarenhet. Jag har erfarenhet men jag kommer aldrig upp i de tre åren man behöver ha. Det är därför jag frilansar, för att få erfarenhet – men just nu är inte egenföretagandet min dröm.

Det var det som var anledningen till att jag satte igång min jobbsökartävling. Konceptet finns sedan tidigare men jag tänkte att någonting kanske det leder till. Jag vet att det finns människor med kontakter inom det jag vill arbeta. Samtidigt består mitt nätverk till stora delar av unga människor i samma situation som jag – de är ivriga att få komma ut och arbeta med kommunikation. Med andra ord råder slagsmål och en del med kontakter kanske därför väljer att hålla dem för sig själv, vilket är helt förståeligt.

Jag har dock fått ett par tips som är värda att kolla upp, det gäller bara att ta mod till sig – jag som aldrig vänjer mig vid att ringa upp främlingar. Jag har träffat en ny bekant som säger sig ha kontakter att förmedla vilket låter hoppfullt. Dessutom har jag fått kontakt med en kvinna som utbildar sig till coach och skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med ett par timmars coachning – gratis. Om man har F-skattesedel får man nämligen ingen hjälp av AMS, det räknas då som att man är självförsörjande. Sedan har jag även mängder av kreativa idéer för hur jag ska kunna visa vad jag kan, olika möjligheter att göra kreativa CV. Jag har redan börjat men har idéer där jag både tänker använda fotografi och min gamla hederliga teknik ordkollage.

Det känns i alla fall lite hoppfullare nu. Jag har gjort någonting annorlunda, jag har tänkt annorlunda, jag försöker. Imorgon är en ny månad, en ny vecka och jag har dessutom påbörjat en ny dagbok. Det känns alltid positivt, som att börja på en ny vit sida i livet som jag kan fylla med vad jag vill. Förhoppningsvis många sidor jag kan fylla med mitt nya framtida arbete.

Tipsa Elizabet till ett jobb – vinn en lyxmiddag för två!

Efter ett års verkningslöst jobbsökande är det nu dags att använda sig av andra metoder. Och då tänkte jag, varför inte använda mitt nätverk? Därför bjuder jag den person som ger mig ett tips som leder till jobb på en lyxmiddag för två personer, valfri restaurang i din stad. Jag kan även göra en hemsida, logotyp o.s.v. åt dig – helt gratis.

Vem är jag?

Elizabet Westerlund är utbildad kommunikatör som tog examen hösten -09. Jag har kunskaper inom textproduktion (både skönlitterärt och journalistiskt), grafisk design, webbdesign samt fotografi. Den typen av jobb jag framförallt söker är jobb inom kommunikation. Om fem år vill jag arbeta som exempelvis informatör, kommunikatör, webbredaktör, marknadsassistent eller liknande där min kreativitet kan komma andra tillgodo. Jag har även ett stort kulturintresse – jag skriver poesi, läser mycket, besöker gärna utställningar, konserter och andra evenemang. Ett jobb inom kulturområdet vore därför topp! Var jobbet finns spelar ingen roll, jag är flyttbar.

Hur är jag?

Jag är ärlig person som inte skäms för att bjuda på sig själv. Jag tycker om att arbeta med människor, det är antagligen det som har fått mig att arbeta inom vården men även att engagera mig i föreningar. En av mina starkaste sidor är min kreativitet, jag gillar att komma på nya idéer både för text, grafik och annat. Exempel kan du se på min portfoliosida och i min blogg.

Vad gör mig unik?

Min kombination av bred utbildning inom kommunikation/marknadsföring, min kreativitet, mitt kulturengagemang och min personlighet. Du hittar garanterat ingen annan som mig!

Vad kan du göra?

Ge mig tips. Du känner säkert människor som jobbar på företag. Har företaget någon som arbetar med kommunikation eller som kanske borde göra det? Kanske har du en farbror som jobbar på en marknadsavdelning på ett företag och klagar över hur mycket de har att göra. Eller kanske jobbar du på ett småföretag som behöver hjälp med sin hemsida. Eller så kanske du vet du ett företag som behöver någon som arbetar med deras sociala medier.

Hur kan du göra?

Posta ditt tips direkt i bloggen. Mejla mig på Facebook. Tipsa om min portfolio/blogg. Sprid vidare till ditt nätverk.

OBS! Jobb som finns ute på AMS räknas inte – jag har redan full koll på dem.

Vad får du för det?

Som jag skrev – jag bjuder dig och någon du känner på finmiddag på restaurang. Lätt som en plätt!

Mer information och mitt CV hittar du på min hemsida: http://www.elizabet.se

Arbetslösheten är ingen bluff

Jag tänker på Linda Skugges krönika om att ungdomsarbetslösheten skulle vara en myt. Att det endast beror på att ungdomarna är vana vid att få allting serverat på silverfat och är för lata för att kämpa sig till ett jobb. Enligt henne skulle det ta två timmar att få ett jobb, endast genom att knacka dörr hos företagen i närområdet. Det ligger någonting i det – vissa ungdomar är väldigt petiga med vad de söker för jobb. För vår generation finns det oftast val – vissa studerar, vissa bor hemma längre.

Medan våra föräldrar har jobbat inom vården, kört lastbil eller jobbat inom industrin vill vi arbeta med saker som vi brinner för och tycker är roligt. Därför väljer vissa att hellre vara arbetslösa än att arbeta med telemarketing. Ett färskt exempel var när jag arbetade som inventerare där en ung kille hoppade av efter en dag eftersom han hade fått kritik från arbetsledaren. Han hade helt enkelt råd att ge upp. Vårt behov av självförverkligande gör också att vi idag är oerhört många som slåss om att få arbeta med fotografi, grafisk design, webbdesign och skrivande på olika sätt. Detta är definitivt inte den lättaste nischen att ge sig in i och det finns många oerhört duktiga.

Men det finns också en annan sida av det hela. Medan vi har blivit petigare med jobben, har även de som anställer blivit mer petiga. De kräver någon form av utbildning och de kräver erfarenhet. Det är fåtalet arbetsgivare som söker efter unga utan erfarenhet eller utbildning, och de som gör det har i regel sämre rykte. Arbetsgivarna vill ha personal som vill arbeta, som ser det som sin livs mission att exempelvis arbeta inom vården eller industrin. Därför har en del kommuner råd att säga nej till de som söker jobb, men som inte verkar tillräcklig engagerade. Vem vill ha en arbetare som inte gillar att gå till jobbet och vem vill gå till ett jobb där de inte trivs?

Någonting annat Linda Skugge inte skriver om är det faktum att hon som kändis förmodligen lätt skulle kunna få jobb vart som helst genom att knacka dörr. Inte heller verkar hon känna till någonting om den påfrestning det innebär att inte kunna hitta ett jobb. Mycket handlar om inställning men att varje dag känna positivitet inför arbetssökandet och framtidstro kräver mycket energi.
Kontentan blir att ja, det finns förmodligen många jobb där ute att hitta men dessa ligger inte ute på Arbetsförmedlingens Platsbank. När vi säger att det finns få jobb att söka och att det finns en jobbkris så tror jag det handlar om att det finns få utannonserade tjänster. Eftersom 80% av jobben inte tillsätts via AMS så är detta någonting i högsta grad positivt – det finns jobb därute men vi måste vara beredda att kämpa för att hitta dem. Problemet är att veta vart man ska börja leta.