Borstar – BH Cosmetics, Eco Tools och Real Techniques

Drömmen vore att så småningom få köpa ett av Sigmas kit med borstar men så länge jag är nybörjare nöjer jag mig med borstar i mellanprisklassen.

Jag har testat tre märken – BH Cosmetics BH Cosmetics Face Essential 5 Piece Brush Set  från Brallis.se, borstar från Real Techniques och från Ecotools. De två sistnämnda är inköpta framförallt hos Cocopanda men jag hittade faktiskt Real Techniques Core collection billigare i varuhuset Douglas när jag var på resa i Wien.

BH Cosmetics

På jakt efter någonting annat köpte jag BH
Cosmetics BH Cosmetics Face Essential 5 Piece Brush Set  hos Brallis.se i Umeå. För 195 kr fick jag fem olika ansiktsborstar.

Det jag gillade var borstarnas storlek, de har både långa skaft och stora borstar samt är estetiskt tilltalande. Borsten kändes mjuka när jag provade i butik men när jag sedan testade hemma upplevde jag dem som mer plastiga än mina övriga borstar. Jag har framförallt testat deras powder brush, duo fiber brush och deras concealer brush.

Jag upplevde att det var svårt att få upp min mineralfoundation med duo fiber-borsten. Pudret hamnade lite överallt förutom i ansikten och det var svårt att arbeta in i huden, tog längre tid att göra det. Jag använde deras stora powder brush för mitt rouge men den kändes för stor och klumpig för det. Deras concealer brush använde jag till min mineralfoundation för att  rätta till ställen där jag missat. Sammantaget upplevde jag dem som plastiga men de fungerar.

2016-08-15 20.18.50-1

BH Cosmetics borstar från vänster till höger: Powder brush, duo fiber brush, contour brush, foundation brush, concealer brush.

Eco tools

Eco tools borstar har jag köpt i några omgångar så jag har både flera kit därifrån och enstaka borstar.

2016-08-15 20.24.14-1-1

Borstar från vänster till höger: blush brush, lash and brow groomer, eye shading brush, concealer brush och angled eye liner brush.

Detta kit med fem olika delar var det första set jag någonsin köpt (Åhléns) och har några år på nacken men det finns liknande kit idag. De har hållt mycket bra. Jag tycker alla borstar är mjuka och de fäller inte. Tycker rougeborsten är kanonbra – mjuk, lätt att få upp produkten och att blenda ut. De två mittersta har jag använt framförallt för concealer och de har fungerat mycket bra till det. Den vinklade borsten har tyvärr blivit spretig men har använt den bland annat för ögonbryn och den fungerar kanon. Motsvarande kit finns hos Cocopanda.se.
2016-08-15 20.25.56-1

Eco tools borstar från vänster till höger: Smudge brush, petite eye shading brush, highlghting brush, angled crease brush, large eye brush.

Härnäst köpte jag deras set med fem ögonborstar från Cocopanda.se. Borstarna är mjuka och bra att hålla i, fäller inte. Kanske att de är till och med lite för mjuka, svårt att få styrsel på dem. Det jag upplevde däremot är att de mer är lämpade som ett travel kit i och med att de är så väldigt korta. Att jämföra med Real Techniques ögonborstar till höger. Jag har testat allihop men tyvärr använder jag inte de minsta borstarna så ofta i och med att de är så små.

img_3288
Från vänster till höger: blush brush (ingick ej i kitet), kabuki brush, powder brush (tror jag), concealer brush och eye shading brush.

Från Cocopanda.se kommer även det Flawless face set som jag också skulle säga är ett travel kit eller om man föredrar små borstar – ni ser ju hur stor den vanliga rougeborsten är. Även här hade jag förväntan på stora härliga borstar men det som dök upp var miniborstar. Jag hade önskat att Cocopanda någon gång kunde skriva ut storleken på grejerna så det går att jämföra med det man har. Kabukin var i alla fall för liten för den mineralfoundation jag använder, det tog mycket längre tid att göra sig i ordning. Den minsta borsten, ögonborsten liknande väldigt lik en av de andra. Som sagt, kanske något att ta med på framtida resor.

Real Techniques

2016-08-15 20.21.39-2

Från vänster till höger:  Core Collection (buffing brush, contour brush, pointed foundation brush, detailer brush), Sculpting brush, Setting brush, Starter set (deluxe crease brush, base shadow brush, brow brush, accent brush, fine liner brush).

Borstarna har bra storlek, är sjuk snygga och har ett skönt grepp. I de två kiten får man dessutom med en liten vit väska – dels för att kunna ta med sig på resan men de fungerar även som ett ställ för borstarna exempelvis när man rengör dem. I det stora hela är de mjuka och lätta att arbeta med – det är lätt att få upp produkten på borsten.

Deras sculpting brush var en mycket fin överraskning – den är stor och håren i borsten sitter väldigt tätt vilket gör det lätt att få produkterna dit man vill. Jag har testat att använde den exempelvis för rouge. Deras setting brush är kanon för higlighter så den använder jag i princip jämt. När jag orkar göra ögonskugga någon enstaka gång så fungerar ögonborstarna kanon till sitt syfte. Den minst borsten kan man också använda för ögonen när man vill måla ett väldigt litet område.

Den enda borsten jag inte riktigt är nöjd med är deras pointed foundation brush, jag upplever den som lite ”vass” i förhållande till de andra och lite mer plastig vilket gör att det nästan gör lite ont att använda den.

De flesta av dessa är inköpta på Cocopanda.se där de är billigast men jag köpte faktiskt deras Core collection utomlands där de faktiskt var något billigare.

Sammanfattning

Mina personliga favoriter hittills är Real Technique på grund av deras generösa storlek, mjuka strån och att de är mycket snygga.

Om du däremot gillar borstar av mindre storlek och vill ha några som du kan ta med lätt skulle jag satsa på Eco tools.

 

Mitt sminkbord

I våras hittade jag, 30 år gammal, ett nytt intresse som gett mig möjlighet att utveckla min kreativitet. Smink! På kort tid har det därför ansamlats en hel mängd produkter och därför har det blivit viktigt att hitta ett utrymme där jag kan organisera allt. Så det tänkte jag dela med mig av idag eftersom jag själv tycker det är jättekul att titta på andras kreativa lösningar för förvaring.

När jag och min sambo blev just sambo tog jag uppdraget att planera förvaring och många av utrymmena i lägenheten. Det var viktigt med ett riktigt kontor eftersom min sambo rätt ofta arbetar hemifrån och även spelar en hel del spel. Jag la mycket fokus på just smart förvaring och kunna använda lägenhetens ytor på många olika sätt. Därför blev det i vårt arbetsrum ett kombinerat kontor, pyssel- och syrum och nu sminkrum baserat på framförallt IKEA-möbler och förvaring.

2016-08-12 19.43.28-3

Jag valde ut bordet Skarsta från IKEA i den mindre storleken. Vi räknade ut att få plats med två. Borden är höj- och sänkbara med vev och det går lätt att flytta undan föremål för att kunna anpassa ytan till olika typer av arbeten. Exempelvis plocka fram datorn, symaskinen eller klippa i tyg. Även spegeln Ikornes kommer från IKEA. Bra storlek och den går lätt att ställa undan. Någon gång vill jag nog skaffa en spegel med inbyggd belysning då det ibland blir lite för mörkt.

Underlägget är ett helt eget påfund och ett pysselförslag. Jag hittade fin tapet/papper på loppis för en femma och kom på att det vore snyggt som underlägg så jag laminerade motivet i A3 och fick ett som fungerar kanon och är lätt att torka av. Nackdelen med bordet är nämligen att smink lätt fastnar på bordet och man måste använda olika medel för att få bort det. Ett enkelt och kul pyssel, passar säkert bra som underlägg till middagsbordet också.

2016-08-15 19.27.53

Sedan köpte vi två vita låga Alex-hurtsar för alla blandades småprylar som behöver finnas i ett kontor – papper, kuvert, pennor, tejp o.s.v. Byrån på min sida är så gott som tom så där finns det utrymme för mer godsaker! Plus att det finns gott om yta att ställa saker ovanpå som man vill ha nära till hands.2016-08-12 19.44.19-2

Jag shoppade sedan loss på Cocopanda. Deras organizer från Shela’s är super! Enda nackdelen är att den ibland är svår att snurra – det är som att det finns en stopp som gör att den inte snurrar runt helt och hållet. Alldeles lagom för mig men tyvärr rymdes inte de stora paletterna riktigt. Så där hittade jag ett ställ i teak billigt på loppis som var perfekt för att ställa upp paletter på.

2016-08-12 19.43.51-3En annan sak jag har snöat in på är sminkborstar. Det finns så många olika märken och typer! Här använde jag helt enkelt rosa ställ Dokument från IKEA plus ytterligare förvaring från Shela’s signerat Cocopanda. Tyvärr var facken för små för normalstora nagellack men det fungerade om man ställde dem upp och ned. Det rymdes även ett antal borstar av mindre storlek, typ travel size.

Så ser det ut hemma hos mig just nu! Hur organiserar du ditt smink?

#mittnordmaling

Ursäkta.Jag har turen att sitta på en plats där jag just nu ser vad som sker i vår kommun.

Och jag måste verkligen få protestera för det här är #intemittnordmaling

Jag protesterar mot slentrianattityden att vi är en bråkig kommun utan framtidstro eller framtidsutsikter. Jag protesterar mot att positiva nyheter som går stick i stäv mot denna slentrianattityd inte lyfts eftersom de inte förstärker den rådande bilden. Var är reportaget om våra stora satsningar på friskvård för anställda och hur vi har höjt våra skolor? Var är reportagen om våra satsningar på kulturevenemang för barn och unga och att vi kliver uppåt i näringslivsrankingen? Var står det om våra satsningar på utbildning inom demens och vårt arbete med digitala medier? Det är

#mittnordmaling – en kommun på väg att lyfta vingarna och flyga.

Fakta: Ja, det stämmer att vår befolkning har inte ökat förutom ett undantag under 2014. Men – vi har sedan ett par år tillbaka ett positivt inflyttningsnetto – det vill säga de som flyttar in är fler än de som flyttar ut. Problemet är att det föds för få barn och därmed dör för många.

Fakta: Tågen går i tid. Punkt. Det har varit inkörningsproblem och under vissa perioder och väder har det varit problem men tågen går i stort sett alltid i tid. Det går utmärkt att pendla om man arbetar normala kontorstider. Och -tågen drivs av ett privat företag, inte kommunerna. Hälsningar från vardagspendlare i fyra år.

Fakta: kommunen står inte stilla. Andra kommuner drar ned sin personal och stryper utvecklingen – vi anställer och utvecklar mer än någonsin. Mängden utvecklingsprojekt på gång är otrolig! Så många människor i kommunen som arbetar för att stärka och utveckla kommunen. Det är en fröjd att se dem kompetens och lust som finns.

Fakta: Pendlingen har förändrat kommunen. Fler väljer att bosätta sig i vår kommun för att få en annan livskvalitet och en rimlig bostadskostnad. Fler väljer att arbeta i kommunen eftersom det finns tåg. Parkeringen på Resecentrum är ofta full och en till plan fick byggas. Tåg mellan Umeå och Nordmaling vid kontorstider är oftast nästan fulla. Jag är en av de som valde Nordmaling som arbetsort till stor del på grund av tåget. 

Och PS – I Nordmaling och några av våra samhällen råder bostadsbrist! Folk vill bo i kommunen vilket lett till att inte ens bostäderna räcker till. Huspriserna stiger även här.

Och ja, jag säger #mittnordmaling fast jag inte bor där. Engagemanget för ens kommun har inte med bostadsorten att göra. 

Så, det här är #mittnordmaling Vad är ditt?

Sydney dag 1

Första dagen i Sydney blev en halv då vi var framme vid 14-15-tiden. Hotellet, Amora hotel, visade sig ligga mitt i centrala affärsdistriktet bland höghusen. Vårt rum på våning 20 gav en god utsikt med en bit av bukten.

Vi tog en promenad runt området till hamnen samt åt mat.

 

Något jag upptäckt med Australien är hur mycket de älskar choklad. Vi har varit på flera caféer/chokladbarer där choklad är huvudsaken. I Sydney hittade vi Guy Lian, belgisk choklad. Gah vad gott. 100% pure pleasure kallades den.  

Vi såg operahuset på avstånd på andra sidan och hoppas få se den i kvällsbelysning.

Brisbane dag 6

Dags för killarnas första semesterdag. Det innebar att vi skulle åka ut till Lone pine, ett reservat där de tar hand om koalor och andra djur.

Lone Pine ligger en bit utanför stan och det mysigaste sättet att ta sig dit är att ta turistbåten upp dit. Det tar cirka 1 timme och en kvart och under tiden fick vi en guidning av älvområdet med alla översvämningar, udda hus m.m. Till slut kom vi till Lone Pine.

  

Koalorna är huvudattraktionen, här fanns cirka 130-150 stycken totalt. De sover 20 timmar om dygnet men vi kom dit precis då de vaknat. Väldigt sega djur.

Jag var desto mer intresserad av de andra djuren, det fanns möjlighet att gå in i en hage och hälsa på kängurur, Wallabys och emuer. Wallabyerna var väldigt blyga men en smög fram till oss så vi kunde klappa den. De hade också ett fascinerande sätt att röra på sig, skutta fram och välta sig i sidled. Emun såg mest livsfarlig ut.

Vi såg även näbbdjur, tasmansk jävul och dingo på nära håll samt diverse olika ormar.

När vi kom till båten igen slog stormen till och ett riktigt tropiskt regn föll. Det spöregnar och blixtrade hela turen, bara några sekunder ute skulle räcka för att göra en dyngsur. Vi tog skydd på ett museum och när regnet slutade hoppade vi in i Brisbanes egna lilla pariserhjul.

  Det gungade ganska obehagligt men det fanns ac i buren och en guideröst som berättade om staden.

Brisbane dag 1

Cirka två dygn tillbringade vi på resande fot, eller resande rumpa. En pärs för mig som aldrig åkt så långt. Mycket värk och sömnlös cirka 40 timmar. Men servicen var god hos Emirates. Vi behövde aldrig vara hungriga eller törstiga och goda mojitos hade de.  Lite synd att vi flög nattetid då vi inte fick se Australien eller Dubai i dagsljus ovanifrån.

Efter två dygn på resande fot kom vi fram till Brisbane ett på natten måndag. Vi slogs tidigt av den höga luftfuktigheten. För första gången i mitt liv fick jag en stämpel i mitt pass! Kontrollanten var måttligt road men för mig som bara rest inom Europa kändes det som en bedrift. För första gången i mitt liv såg jag även palmer, riktiga palmer.

Hotellet visade sig vara mitt i smeten i ett område där alla museum och kulturinstitutioner ligger. En storstad med både gamla byggnader och stora glas-och-stålbyggnader. På andra sidan bron ligger centrum.

Sannerligen en morgonutsikt att vakna till. Efter 3-4 h sömn var det dags att kliva upp för frukost då mannen skulle iväg och jobba. Jag och kollegans kvinna tillbringade lite tid vid poolen innan tacoslunch och en tur runt kvarteret för att känna in området. Här är det fåglar lila stora som storspovar som vill stjäla ens mat.

På kväklen gick vi ut tillsammans och åt på en restaurang på andra sidan älven. Tillbaka vid South bank gick vi längs den fina standpromenaden och såg både en possum och en kille som lirade eldpoi. Det fanns även ett något spektakulärt glasställe som gjorde glass genom att använda flytande kväve, Nitrogenie.

Dagen efter

Livet känns absurt dagen efter en singelolycka. Att åka till jobbet som vanligt, träffa sina arbetskamrater och vilja skrika ut det: jag fick sladd på motorvägen igår, studsade mot mitträcket och hamnade i diket. Men jag är okej, jag blev inte skadad. Bara skakad.

Sitta i bilen när det händer, inte förstå att bilen är utom kontroll. Inte ha i ryggraden – vad gör man? Inse att jag kommer att krocka, eviga sekunder innan det händer och inte kunna göra någonting åt det. Känna stöten i bilen, åka ned i diket och inse att jag sitter fast. Trafiken fortsätter.

Vad gör man vid en krock? Jag minns varningsblinkers. En tant och farbror stannar, jag tror långtradaren vid macken stannat för att se om jag lever. Och jag lever, ingen krockkudde har slagit ut. Pratar osammanhängande, vad gör man när man krockat? Ringer sin käresta, i bakhuvudet något om assistancekår. En till en och en halv timme bort, -10 grader.

Pensionärerna åker. Letar febrilt efter varningstriangeln som är spårlöst. Skriker och svär. En ung kvinna stannar, hon är på väg till sjukhuset där hon jobbar och undrar om jag är okej. En kort stund senare en ung man som stannar en stund. Inte heller han har en varningstriangel. Trafiken fortsätter, det är de enda tre bilar som stannar under en timmes tid.

Till slut två bilar med sirener, polis och polisstudenter på väg hem. Bärgaren ringde dem. Jag återberättar och när jag säger att tre bilar stannade replikerar en av studenterna: vilka svin. Tacksam för att tre stannade men samtidigt en tanke: vad är vi för folk egentligen? Var är vår medmänsklighet? De stannar tills bärgaren kommer. Tacksam att jag tog ut den där helförsäkringen pga Johans övningskörning.

Hur gör man när man kommer hem efter en olycka? Ringer alla viktiga, möts av två fyrfota och en tvåfota i dörren. Kramar och andas in kattpäls, lyssnar till ljudet av spinnande.

Sm i Poetry slam 2014 i Umeå

Förra helgen skedde ett av årets största evenemang. Eller inte största men säkerligen det roligaste. SM i Poetry Slam. Och jag var inte där. Inte på två år har jag varit där.

Det känns konstigt att inte befinna sig där. Som att inte fira jul eller skippa nyårsafton. Förra året var det sorg. Saknaden efter ett sammanhang där jag inte är i minoritet utan helt normal. Det sved. I år var jag beredd på att behöva stänga Facebook under hela helgen.

Jag fick dock istället tillfälle att jubla. Vårt lag från Umeå fick höga poäng och låg ranking vilket slutade med att alla tre hamnade i final. Av totalt 60-70 tävlande tog de tre platser av finalens åtta. Dessutom kom en ur Norrbottens lag tvåa. Detta har aldrig hänt förut, generellt sett har det inte gått bra för något av norra Sveriges lag. Nu finns dock både Ume och Norrbotten med på listan över nya talanger.

Den största nyheten är dock att Ume arrangerar SM i Poetry Slam under 2014. Ingen direkt nyhet men skönt att det är färdigbeslutat. Ser fram emot ett roligt poesiår tills dess.

Vikten av nätverk

Idag har jag tillbringat hela dagen i Lycksele på ett seminarium om det nya krisnumret 113 13 som startar i mars. Någonting som regeringen beslutade om förra året och som snabbt blev ett frågetecken och en smärre ångest bland kommunerna.

Huvudtanken med 11313 är att det ska bli ett informationsnummer som ska avlasta 112. Så att de kan ta hand om de livshotande situationerna och inte behöver svara på frågor om vattenläckor. T.ex. Skulle ett sådant nummer kunna ha använts vid de två fallen av Chryptosporidium vi har haft. Ett nummer dit folk kan ringa för att få och ge information om mindre och större krissituationer.

I allafall – jag gillar att åka på konferenser, utbildningar och nätverksträffar. Även om de är på exklusiva ställen som Åsele eller Lycksele. Det är kul att åka iväg och träffa andra i samma situationer: kommunikatörer och andra inom offentlig sektor i Västerbotten. Att vara informatör i en liten kommun kan på vissa sätt vara en ensam upplevelse.

Det roligaste är träffarna med kriskommunikationsnätverket. Jag hoppas att fler regioner har mätverk av den typen, som kan hjälpa vid kriser som rör flera kommuner. vårt nätverk spänner över hela länet, från kust till fjäll. Landsting, kommuner, polis och Länsstyrelsen. Klart är att det finns många olika sätt att arbeta med kriskommunikation. Landstinget och polisen arbetar exempelvis med det nästan varje dag och har fasta rutiner medan kommunerna hanterar större kriser mer sällan. Det finns mycket kvar att lära sig. Sen är det alltid roligt att träffa gamla bekanta fån mitt tidigare jobb i Norsjö.