Plötsligt slår världen ut sina vingar…

… och visar sina riktiga färger. Och det är fint. Det känns i alla fall hoppfullt. Varför?

Det började med arbetsintervjun. Efter lite små bussproblem så kom jag fram, hann äta och skaffa mig ett bibliotekskort (min samling uppgår nu till 33 stycken) innan det var dags. Intervjun kändes positiv, ett trevligt och glatt gäng, och jag kände mig mer avslappnad än på min sista intervju, det kändes mer som ett samtal om än med stundvis svårabesvarade frågor. Beskedet om jag går vidare väntar tills slutet av veckan.

Efter att ha ringt min mor, och en… f.d. arbetsgivare kan vi kalla det (som hade ringt mig) tog det kanske några minuter innan nästa samtal kom. Från ett annat jobb jag sökt, som vill ha mig på intervju. Kände mig plötsligt väldigt uppskattad, undrade vad som plötsligt gjort att jag är så attraktiv. Det känns bra, kanske är det min tur nu. Vore skönt att komma vidare i livet.

Intressant var också att jag kan se ett tema i vilka som velat ha mig på intervju. Man kan ju bara spekulera i varför.

  • Kuststad
  • Småstad med närhet till större stad
  • Kommunjobb
  • Jobb med delvis informatörsinriktning