Ett fast liv

2012 var året då mitt bloggande dog lite. Ett nytt liv tog sin början och tog allt mer tid. I och med 2013:s ankomst (surprise!) hoppas jag kunna återuppliva det. Lusten är där den borde vara och det är en förutsättning.

Den 2:a april 2012 klev jag in som informatör på heltid informatör i Nordmalings kommun utan att helt veta vad jag gav mig in i. Börja arbeta i en liten kranskommun till Umeå som ingen nästan har hört talas om utanför länet. En kommun som inom länet tyvärr har oförtjänt dåligt rykte. Stundvis även bespottad. Men jag har alltid sett stor utvecklingspotential. I början av oktober blev jag även fast anställd på min tjänst – min första fasta anställning. Det är nio månader av anställning och säkerhet att fira.

Någonting som inte är fullt lika värt att fira är nio månader av pendling 11 mil om dagen mellan Umeå och Nordmaling. Pendeltåget minskar restiden till en halvtimme men till det kommer också promenadsträckor. En vanlig dag kliver jag upp 05.30, åker med tåg 06.45, kommer hem cirka 18.30 och stupar i säng 22.00. Nio månader av att lägga sig tidigt och inte ha tid att ha särskilt mycket liv på vardagskvällarna. Lägg i spannet 18.30-22.00 till tid för att laga mat, handla, träna, umgås med katt, ta itu med städning och annat hemarbete samt i vissa fall umgås med helgsambo och ägna sig åt sina intressen.

Det är ett liv, men det är ett liv som ska bli mer.

Förväntningar på informatörsrollen

I rapporten ”Vad gör en informatör” från 2003 (Högskolan i Trollhättan/Uddevalla) skriver Charlotta Carlström och Jennie Strandberg om informatörsrollen utifrån ett arbets- och organisationspsykologiskt perspektiv. Ett ganska intressant perspektiv och med mycket jag kan känna igen mig i. I stort sett handlar det om en omorganisation som har gjort att tre informatörer har blivit anställda (helt nya arbetsroller) – och rapporten behandlar vilka förväntningar de själva och deras arbetsgivare har angående deras roller i organisationen. Informatörerna själva säger generellt att huvudfokus för dem är den interna kommunikationen, mellan deras arbetsgivare menar att det är den externa kommunikationen som är huvuduppgiften. Och även om rapporten är åtta år gammal är den fortfarande relevant och intressant.

Under mina nio månader som informatör har jag själv funderat mycket på min roll i organisationen. Jag kom liksom de tre personerna i rapporten, in under en omorganisation där långtifrån allt var färdigt. Dock fanns det redan en informatörspost med vissa inarbetade arbetsuppgifter. Men eftersom jag var helt ny inom informatörsyrket blev det precis som de i rapporten att jag fick starta från noll. Börja med att lära känna organisationen. Vilka personer gör vad, vilka kan jag fråga om det här? För mig som dessutom var ny i den kommunala verksamheten blev också detta helt nytt – hur drivs egentligen en kommun?

Jag var även osäker på vilka förväntningar som ställdes på mig, som nyanställd och som grön på arbetsmarknaden. Jag visste ungefär vilka slags arbetsuppgifter jag skulle arbeta med men inte vilka slags krav det fanns. Kanske hade jag blivit mer lugnad om jag visste att ingen krävde att jag skulle kunna allt. Innan jag började var jag rädd för att avslöja mig som någon slags bluff – att jag inte skulle uppfylla min arbetsgivares krav. Vilket jag innan jag slutade fick lära mig att jag hade gjort – med råge. Att komma in som helt ny, få en vecka med den ordinarie informatören och sedan helt ta över – bland annat ett stort arbete med kommunens nya webbplatser. Det har varit en jättekul och utmanande merit.

Det jag har funderat på i rollen är – vad ska gå igenom mig och vad ska inte göra det? Det finns nämligen inget sådant dokument som förklarar det. Vissa trycksaksproduktioner gör personalen helt själv utan att konsultera mig som har ansvar för grafiska profilen. Vissa kommunnyheter får jag veta först när de kommer i tidningen – för det finns ingenting formulerat som säger att chefer måste informera mig först av alla. Eller pressrollen – i större kommuner skulle det vara mig folk ringer för att fråga om de nyheterna medan här går det bättre att ringa direkt till personen som har informationen. Vem ska jag vara och vilka förväntningar har andra på mig? Tänk om det hade funnits ett sådant dokument för alla nyanställda eller för yrkesroller.

Det jag kom fram till är att det är svårt att definiera informatörsrollen. Inte nog med att den ser olika ut på olika arbetsplatser, den ser även olika ut vid olika tillfällen och beroende på vem som ger ett uppdrag. Och alla har sin egen uppfattning om vad en informatör ska göra. För vissa hade jag lite sekreteraruppgifter – delta i politiska möten och se till att informationen kommer ut. För andra var jag akut-kanalen – dit man vänder sig när ett större rör har sprungit läck och vattnet behöver stängas av. Utåt sett mot medborgarna var jag den person man klagar till när man tycker saker om hemsidan – oavsett om det är saker som går att förändra eller ej. Samt att jag var den jobbiga människa som påpekar att dina presentationer inte får ha logotypen i det hörnet. Men den definitionen skulle behövas – vad förväntas jag klara av? Det är svårt att kastas in som helt ny, oavsett om det är en helt ny tjänst eller om du är ny i tjänsten. Det skulle troligen hjälpa att få veta sådant – om inte annat för att slippa vara förvirrad och uppstressad.

Att bygga en kommunwebbplats

Livet som informatör är sannerligen varierande och utmanande. De sista två veckorna har varit ganska sega men jag märker denna vecka att tiden inte kommer att räcka till för allt jag behöver göra. I stort sett har jag bara en stor arbetsuppgift nu, och det är det nya kommunwebben. Ett enda stort virrvarr av trådar där jag är och drar lite här och var i ett försök att reda ut hela nystanet.. Utvecklingen sker i små steg och det behöver gå fortare. Information och förankring är ett komplicerat ämne. Hur gör man för att en förhållandevis liten (men ändå stor) kommun ska kunna till sig budskap eller nyheter? Mejl och telefon i all ära men det fungerar inte tillräckligt bra.

Det största nu är det webbnätverk jag håller på att bygga upp, bestående av informationsansvariga (informationsägare) och webbredaktörer (ansvariga för att uppdatera webben). Det finns sedan tidigare ett webbredaktörsnätverk men vissa personer har bara ansvar för ett par få sidor och andra har ansvar för en större kategori. Jag försöker bygga upp en fullständig lista på webbredaktörer och en fullständig lista över vem som är ansvarig för vilken sida. Vissa av webbredaktörerna har varit naturliga för sin roll, det har bara varit att gå till dem och fråga om de vill ha samma område som förut.

I de flesta fall är det dock inte så enkelt. Jag har varit och presenterat arbetet för cheferna i ett försök att börja förankra någonstans så vi kan få in webbredaktörer och få reda på vem som äger viss information. Men det är väldigt olika hur det går efter det. Vissa avdelningar har blivit tydligt informerade och hjälpt mig oerhört i arbetet med att hitta ansvariga. Andra avdelningar har inte fyllt i ett enda namn. Jag har förståelse för att folk är upptagna men det gör mitt arbete så oerhört mycket svårare. Och mitt upp i alltihop har jag fått veta att jag om en månad tappar mitt enda riktiga stöd i webbarbetet.

Men det rullar sakta på. Jag har fått in fler personer som kan vara ansvariga men i och med det innebär det också att jag får lösare kontroll över exakt vad som händer på sidan. Det är inte längre bara upp till mig utan det är upp till andra också att de gör sitt arbete. De deadlines jag har satt upp närmar sig och jag vet inte exakt hur långt jag har kvar innan jag når målet. När min föregånare slutade trodde vi att vi skulle vara klara innan nyår men det är nu vi ser att det aldrig fanns någon chans att bli klar tills dess. Och ännu behövs ofantligt mer jobb göras.

Att vara skeden som är med när grytan rörs om

Jag tänker rätt ofta på vilka enorma erfarenheter jag kommer ha när jag lämnar mitt tidsbestämda jobb. Mycket på kort tid. Jag hann inte ens sätta mig in i organisationen innan den nya organisationen gick igenom. Att hamna mitt uppe i stora förändringar men även att själv får vara med och genomföra stora förändringar i organisationen, det är väldigt utmanande men också spännande.

Norsjö har en ny politisk organisation vilket leder till en ny tjänstemannaorganisation. Numera finns bara en enda förvaltning och nämnderna är pensionerade och begravda. Istället är det tre utskott som styr. Allt detta skapar förändringar nedåt i organisationen.Vi vet inte längre vad vi heter – är vi avdelningar, enheter eller någonting helt annat? Hälften av mig kommer att få en ny chef – vi vet ännu inte om det blir någon som redan finns i organisationen eller om det blir någon helt ny. Till er som förvirrade – egentligen består jag av två halvtidstjänster – informatör och inflyttarservice (fast procentuppdelningen kan vi diskutera). Så det handlar mest om att följa med strömmen och försöka hitta någonting att hålla fast vid.

Sen har vi mitt eget arbete – där jag är skeden som sakta rör om i grytan. Att komma som ny och ta sig an en hel kommunhemsida är sannerligen inte enkelt. Hittills har det gått förvånansvärt bra men vi har nu börjat stöta på hinder. Vi fick en spegelwebb installerad men har nu uppnått någon slags datagräns och kan därför inte ändra någonting tills vi har diskuterat oss fram till en lösning med en leverantör som inte prioriterar oss som kunder.

Till detta har jag ambitionen att förstärka och förbättra vårt befintliga nätverk av webbredaktörer för att införa nya webben så fort som möjligt. Det blir inte helt nytt men det blir en del förändringar för de insyltade. Vilket innebär att informera, förankra och diskutera – är min lösning den smartaste? Den tekniska kunnigheten är varierande så jag har mina orosmoln – kanske faller mina planer platt? Drömmen att få hemsidan klar i februari känns långt borta, nu är jag glad om det blir färdigt innan sommaren. Min vision att föra in sociala medier i kommunen är ett annat arbete som definitivt kommer att innebär en del förändringar för kommunens del.

Jag känner mig lyckligt lottad. Som lyckades hitta jobb trots att jag sökt så länge, och lyckades hitta ett jobb som är roligt men också väldigt utmanande. Det blir så många nya tankar och erfarenheter!  Tänk att kunna skriva i cv:t allting jag är med om just nu. Jag undrar hur det ser ut på vanliga fasta informationstjänster där inte sådana här förändringar sker.

Nytt år, nya tider

Bloggen har legat ganska tyst den sista tiden vilket jag ber om ursäkt för. Det har varit rätt mycket att tänka på den sista månaden men nu börjar det räta ut sig.

Jag fick en och en halv vecka med kvinnan jag vikarierar för. Vi hade varit i Lycksele under dagen och när jag kom till jobbet dagen efteråt fick jag veta att de hade åkt in till BB på natten. Det skulle hända förr eller senare men det kändes lite jobbigt att det hände så fort. Lite till tid hade inte skadat men samtidigt gjorde det att jag har fått göra saker på egen hand, på mitt sätt. Jag har hunnit fotografera de flesta i kommunfullmäktige, jag har skrivit nyheter på kommunsidan, jag har utformat presentationer och jag har agerat domstol i grafiska profilfrågor.

Det största och roligaste arbetat är makeovern av kommunhemsidan. Jag hade varit på jobbet ett par veckor när jag fick skissa på hur hela den  nya hemsidan ska se ut, i samråd med ett par andra parter. Strukturen har vi köpt in från ett företag som användartestat den på alla möjliga målgrupper. Webbsidearbetet är vi två stycken som arbetar med och det känns helt enormt och ganska oöverskådligt när det kommer att bli färdigt. All befintlig information ska föras över samtidigt som det saknas information på många fronter. Informationen måste hittas, den måste revideras för att passa just vår kommun. Det är dock helt klart att Norsjö under 2011 kommer att hamna på toppfem i SKL:s rankning över vilka kommunhemsidor som har förbättrat sig mest. Verkligen en merit att kunna skylta med när jag söker mitt nästa jobb!

Jag trivs fortfarande väldigt bra i Norsjö. Mycket tack vare att jag har så bra och roliga arbetskamrater och en väldigt rak chef. Lägenheten är fin även om det är lite ovant att ha så stora ytor mot tidigare. Min älskade katt verkar också trivas även om han nog önskar jag vore hemma mer på dagarna. Jag har ännu inte hunnit inventera riktigt vilka nöjen och träningsutbud som finns i den lilla inlandskommunen men det blir när jag kommer tillbaka till efter min lilla julsemester.

Strax innan jag fick samtalet om intervjun i Norsjö började jag på en ny dagbok. Lagom till det nya året som innebär så mycket nytt. Jag är en kommunarbetare med fast månadslön och ingenting behöver jag betala tillbaka. Tänkt vad saker kan förändras ibland. Jag hoppas att ni får vad ni behöver inför det nya året. Ett gott nytt år önskar jag er få som fortfarande läser denna blogg.

Första veckan som informatör

För en vecka sedan började jag arbeta som informatör i Norsjö. Det känns som jag har varit här en månad. Under den gångna veckan har jag försökt lära mig namn, hur kommunen är uppbyggd och sätta in mig i var saker finns. Jag har satt mig in i ett nytt CMS-system, gjort kommunbladet inför december, gjort rabattkuponger för de nyinflyttade samt skickat välkomstbrev till dem. Jag har lärt mig programmera den digitala skärmen på huset, hur man gör inköp  och hur man lägger in evenemang i Outlook. Jag har börjat få idéer för vad vi behöver arbeta med, projekt som känns riktigt roliga.

Det fascinerande är att det känns helt naturligt. Inget av de saker jag hittills har gjort har känts särskilt konstiga. Människorna här är väldigt trevliga och hjälpsamma. Folk har erbjudit sig att hjälpa mig med olika saker, skjutsat mig när det varit riktigt kallt ute. Exempelvis har jag fått en sängmadrass av en kvinna tillsammans med en kartong full av plantor och sängen finns nu i förrådet till min nya lägenhet. Min nya lägenhet är fantastisk. En tvåa på sjuttio kvadrat med diskmaskin, ett riktigt kök, badkar och en liten altan. Det kommer bli vackert att bevittna vintern och sommaren där. Folk verkar så avslappnade. På den lokala pizzerian och Frasses sitter man i fleecekläder eller skoteroverall.

Jag tror att jag kommer att trivas bra här. Jag trivs här nu, till och med när jag sitter på mitt lilla övernattningsrum på Vuxenskolan. Det är kallt som tusan men det är snö utan slask och det är tyst.