Om ett nationellt bibliotekskort ur ett annat perspektiv

Jag förstår idén med att införa ett kort som funger som ett multifunktionskort. Den enorma mängd plastkort som produceras är naturligtvis inte så bra för miljön med idén har brister. Om ett kort kan användas till allt måste det vara oerhört tåligt för att inte behöva bytas ut allt för ofta.

Tanken på ett nationellt bibliotekskort är faktiskt däremot lite lockande, trots att jag är en samlare. Jag är rätt så säker på att jag skulle låna fler böcker om jag kunde låna en bok i Umeå och lämna tillbaka den i Örebro. Det skulle alltså inte bara underlätta för Sveriges bibliotekarier utan även för låntagarna. Ur ett miljöperspektiv vore det naturligtvis inte heller så dumt med färre plastkort men frågan är om ett nationellt bibliotekskort är det bästa för miljön. Alla som redan har bibliotekskort skulle bli tvungna att skaffa nya och om man kan låna på en ort och lämna tillbaka på en annan så borde det innebära att frakten av böcker skulle öka och det påverkar ju miljön negativt.

Jag tror dock inte att ett nationellt bibliotekskort behöver innebära att den unika designen på korten försvinner. Borde ju inte vara helt omöjligt att ha ett nationellt kort men unik design för varje kommun eller län. Och då borde det inte heller vara helt omöjligt för bibliotekskortsentusiaster att fortsätta samla på korten. Något säger mig att denna fråga är långt ifrån slutdiskuterad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,