Slutkollektion Design och kläder A

Design och Kläder A

Hösten 2017 tog jag tjänstledigt för studier för att studera på kursen Design och Kläder A vid Umeå universitet. Jag gjorde en sen anmälan och kom in som reserv. I slutet av september 2017 tog jag beslutet att säga upp mig och fortsätta studera.

Vi var ett 15-tal studenter från början som tillsammans valde att studera saker som sömnad, mönsterkonstruktion, skissteknik, idéprocess och mycket mer. Det kändes otrolig lyxigt att få ägna så mycket tid åt ett stort intresse. Jag kan varmt rekommendera kursen.

Den senare halvan av kursen bestod av en fördjupning där varje elev skulle göra tre outfits utifrån ett valt tema – en kollektion. Vi ägnade tid åt en rejäl designprocess med research, skiss och tester av olika slag.

Ilskan mot kroppshat som motivation

Mitt valda  tema var Komplex – i min tolkning innebar det kroppskomplex. De senaste åren har jag blivit allt mer medveten om hur snäva kroppsidealen är och hur många människor (inklusive jag själv) som har komplex eller rent av hatar sina kroppar. Efter att jag började följa kroppspositiva konton började jag se kroppar på ett annat sätt och utifrån det så började hatet mot icke normativa kroppar kännas så otroligt sorgligt och provocerande.

I min research genomförde jag en enkel enkätundersökning i ett syforum med frågor om vilka komplex specifikt kvinnor har och hur de påverkar vardagen. Undersökningen var på inget sätt vetenskaplig men pekade på någonting väldigt tydligt – att nästan alla kvinnor oavsett storlek eller ålder har samma komplex: mittdelen av kroppen med mage, höfter och rumpa. Kvinnorna svarade att det fanns mängder av olika plagg som de valde bort på grund av sina komplex – alla plagg som sitter åt eller är korta. När jag ställde frågan om vad som skulle behöva förändras för att de skulle våga bära dessa plagg svarade kvinnorna nästan unisont: deras vikt. Väldigt få hade reflekterat över att det kanske var normerna för kvinnokroppen som behöver förändras. Lösningen blev att igen vända det inåt mot sig själv – mot något man upplever sig kunna kontrollera.

Jag studerade också de så kallade modeexperternas stilråd – att utifrån om ens kropp är kategoriserad som en geometrisk form eller en frukt så ska jag klä mig på ett visst sätt.  Enligt denna kategorisering skulle jag klä mig i enbart svarta och mörka kläder utan att framhäva en tillstymmelse till kroppsform.

Min research gav mig en känsla av sorg men också ilska. Ilska över att så många kvinnor känner på detta sätt och förnekar sig själva kläder av rädsla för negativa konsekvenser. Ilskan var också det som gav mig energi och idéer – att trotsa kroppsnormerna. Mina plagg skulle inte dölja kvinnokroppen utan ha fokus på midja och de delar av kroppen som kvinnor skäms för. Jag valde därför klädmodeller som inte tjocka kvinnor traditionellt vågar bära – en kort klänning, en ärmlös klänning och en byxdress.

Bilder från kollektionen

Som den Retrohoarder jag är använde jag mig naturligtvis av tyger från äldre tider. Samtliga tyger är från Tampella/Marjatta Metsovaara.

Klicka på miniatyrerna eller besök min portfolio för att läsa mer om projektet:

Länk till portfolio

 

Klipp från modevisningen