Vi behöver fler versioner av kvinnlighet

Jag är en kvinna och det trivs jag med.
Jag tycker att jag är kvinnlig och att jag ser bra ut.
Jag vet att jag kan attrahera män. Relationer av olika slag har bevisat mig om detta.

Varför skriver jag om det här?

Därför att jag är 177,5 cm lång och väger ungefär 92kg.
Därför att jag har kort huvudhår och har haft det färgat i rosa, orange, rött, svart, lila och blont.
Därför att jag aktivt behåller mitt kroppshår.
Därför att jag har A-kupa och en byxstorlek på ungefär 46.
Därför att jag har ett ärr efter en operation som täcker halva min rygg.
Därför att jag började sminka mig när jag var 24 år.

Därför att jag klär mig i färgglada kläder med rosa som favoritfärg.

Det kanske chockar dig att jag trots min lista känner mig både kvinnlig och vacker. Jag har inget behov av att skaffa större bröst, platt mage eller att operera mitt ärr. Jag sminkar mig bara vid särskilda tillfällen och förstår inte vitsen med att ta bort kroppshår. Jag har inget behov av att köpa det senaste modet eller de hetaste accessoarerna – jag köper hellre det jag gillar.

Trots att jag inte tillhör den trånga form som vi kallar norm, anser jag mig vara en attraktiv kvinna. Trots att jag blivit kallad manlig, ofräsch, äcklig, okvinnlig och könlös. Trots att småpojkar och uteliggare ropat, pekat och och skrattat åt mig. Trots att folk har tagit sig friheten att tafsa på min mage när de har trott att jag är gravid. Allt detta för att jag inte tillhör deras norm för vad som är kvinnligt – när jag själv bara känner mig som en kvinna.

Det är konstigt att vi i ett utvecklat land som Sverige fortfarande har så trånga normer för vad som är kvinnligt. Vi vill inbilla oss att vi bestämmer själva, men någonstans har vi ändå lärt oss att vackra kvinnor är smala, har hårlösa kroppar och stora bröst? Varför kan inte vi själva få bestämma vad som är kvinnligt? Varför tycks andra andra människor bara kunna acceptera en version av kvinnlighet?

Vi behöver helt klart bredare normer för vad det innebär att vara kvinnlig. Jag ska inte behöva känna ett tvång att gå ned i vikt för att kunna anses vara normal. Jag ska inte behöva bli hårlös på kroppen för att anses vara en kvinna i samhällets ögon.

I mitt framtida Sverige är det okej för mig att tycka om mig själv, och ingen försöker tvinga mig att passa in i trånga normer om vad som är ”normalt” eller ”kvinnligt”. Där jag är accepterad och anses vara kvinnlig. För att nå dit tänker jag börja redan idag – genom att fortsätta trivas med mig själv och brottas mot alla som pratar om ”normalt” och ”kvinnligt”. Jag är en kvinna, jag är normal och precis som alla andra.

12 thoughts on “Vi behöver fler versioner av kvinnlighet

  1. För det första vill jag säga: jag håller med, fullt ut. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
    För det andra vill jag säga: du låter som en fantastisk kvinna som jag skulle ha bjudit ut på studs om jag inte hade varit upptagen.

  2. Underbart! Skönhet och attraktion har en enorm spännvid och ser så olika ut för olika personer. Själv passar jag nog in i (eller försöker passa in i?) mall 1A för hur en kvinna ska se ut och bete sig enligt normen. Men det känns som jag, och jag är nöjd med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *